Någon sa till mig att jag var självutlämnande, någon annan sa att denna blogg liknar en skolflickas dagbok.

En tredje tyckte att jag skulle sluta skriva om min tvättstuga.

Av denna anledning behövde jag en tre veckors tanketid för att reflektera över mina val i bloggvärlden. Kanske har jag gått ned för fel stig, kanske har jag öppnat fel dörrar,
kanske har jag valt att skriva om oviktigheter ingen vettig människa läser om.

Fast det är ju ett gäng vettiga människor som läser, i alla fall tillräckligt många för att jag skulle kunna likt en sann modebloggare klaga över att jag känner mig mobbad och påhoppad.

Hur som haver.

Angående min tvättstuga.

Nu har en maskin pajat. Eller ursäkta mig. Nu? Den har varit trasig i fyra veckor, varpå jag skickade ett strängt och argt mejl till Wallenstam där jag passade på att tillägga att det var förkastligt att det saknades torktumlare. Borde kanske länkat till bloggen?

I vilket fall som helst. Nu har jag dessutom noterat att torkrummet verkar bli lite "trött" efter att ha varit igång ett par timmar. (tvätten tar mycket längre tid när det bara finns en maskin, vilket gör att torkrummet får torka mindre tvätt i taget och vara igång längre, jag vet förkastligt ur klimatperspektivet också)

Efter att ha bränt fossila bränslen i flera timmar börjar torkgrejen läcka vatten och helt plötsligt är inte torkrummet ett torksumm utan en  våt sauna med massa våta (fast nu varma) kläder som hänger och dinglar.

I löööööv min tvättstuga...