Skräckinjagande upplevelse
I förrgår gjorde jag en liten sväng i den lokala mataffären.
Inne i frukt- och grönsakshörnan stod jag i godan ro och botaniserade som bland kronärtskockor, rädisor och litauiska kantareller och fantiserade ihop en makalös sallad som jag skulle svänga ihop hemma...
...när jag plötsligt ser något svart ur ögonvrån...
Något hårigt, raggigt och stort som en katt med en lång svans...
Innan synimpulserna har hunnit omvandlas och tolkas av min hjärna hör jag redan mig själv skrika.
-Åh HERRE GUD!!!! Skriker jag. (Jag blir alltid religiös när jag är rädd)
Mina medkunder i matbutiken tittar upp ur sin dvala och iakttar mig frågande. Jag drar efter andan och försöker samla mig för att formulera mig.
-Det springer en RÅTTA på golvet! Gormar jag förfärat.
Jag väntar mig en folkmassa i panisk rörelse mot utgången. Jag väntar mig skrik i högan sky. Jag väntar mig famlande efter mobilen för att ringa polisen, brandkåren, aftonbladet, sjukvårsupplysningen eller råttfångaren i Hameln!
Reaktionen från omgivningen som fäljer blir:
...Knappt ett jota!
En liten tant flinar mot mig och säger:
-Såg du hur stor den var?
En annan dam mumlar:
-Ja de är inte så söta de där.
En kille böjer sig fram och väser:
-Dô ska inte oroa daj, anticimex e här snabbare än bängen vettu.
Personalen rusade visserligen mot platsen, men i övrigt var det som om ett litet odjur ur kloaken aldrig visat sig. Jag kände mig som jag var i ett crazy land där jag var den enda friska, eller jag såg syner i en egen värld ej synlig för andra.
I ett sista desperat försök försökte jag få kontakt med en kille.
-Såg du råttan? Sa jag.
-What? Sa killen. I'm dutch!
-Did you seeeeee the raaaat? Översatte jag.
-Yesh yesh I shaw it, sa killen och flinade. Sen fortsatte han plocka grönsaker från disken under vilken råttan sprungit.
Och. Så. Gjorde. Alla. Andra. Också.
Fastän odjuret hade sprungit kors och tvärs över golvet fortsatte folk plocka från diskarna! Damen som inte tyckte att råttor var så söta försäkrade mig om att det nog "inte var någon fara."
Jag var verkligen i crazy land. Var det ingen annan än jag som fick syner av galna råttor som dansade genom gångarna och över alla matdisker när affären är stängd?
Förvirrad av den uppenbara galenskapen i affären gick jag hela vägen mot kassan innan jag fattade mod och gick (med viss skräck) tillbaka för att göra mig av med de råttförgiftade grönsakerna.
Jag berättade om upplevelsen för en kollega dagen efter. Hon hade tydligen sett en råtta i exakt samma mataffär 20 år tidigare.
Så med denna långvariga tradition i vetskap har jag nu valt att i fortsättningen besöka en annan mataffär.
Du tror inte råttorna hemsöker den butiken också?
FYFAN VAD ÄCKLIGT! (med riktigt stora bokstäver!)
jag ska aldrig handla mer
Gah!
men herregud :O det var det värsta !
haha ew! :O usch inte så trevligt kan jag tänka mig :O
Alla har ju sett dom ökända gnagarna som hat ett väldigt känt rykte som både små och mysiga och skadedjur so spred t.ex. digerdöden på 1300-talet i hela europa då dom kända svartåttorna var smittade med viruset som spred sig rätt så fort och ödelade större den aav kontinenten av människor.
dom finns också med i många skräckfilmer och har alltid haft ett ökänt rykte.
Själv så har jag förr upp många tama s.k taktåttor rattus Norwegicus som dom hter på latin och haft do som väldig kära husdjur eller kompisar rent sagt. och har alltid vari fixerad av dom sedan jag var väldigt liten.
Kort sagt så kan dom påverka många människor på allt sätt och vis.
Ha en bra dag
Janne Stegell
