För flera år sedan skrev jag C-uppsats i Internationella Relationer. Min handledare rekommenderade mig en stor hög lämplig litteratur för mitt ämne, jag antecknade prydligt och plöjde sedan iväg till Göteborgs Universitetsbibliotek.
Jag hittade de flesta böckerna. Men en av titlarna, den som skulle vara allra viktigast, var omöjlig att finna. Jag sökte som en galning. Jag jagade upp en stackars bibliotekarie att söka som en galning. Boken var omöjlig att finna.
Visserligen var titel en smula underlig. Ja kanske till och med en gnutta otippad för att vara en skrift av vetenskaplig karaktär. From Plate to Tomato var jag alldeles bombsäker på att den hette. Kanske var det en författare som kombinerat både vetenskapligt skrivande och konstnärlig integritet?
Så imorse kom jag av outgrundliga anledningar att tänka på den där mystiska boken som en gång i tiden inte stod att finna någonstans, men som rekommenderades så varmt.
-Plate... tänkte jag. Plate... eller? Var det kanske... Plato? From Plato to Tomato? Plato... ...to... NATO?
From Plato to Nato. Hette boken. Jag googlade.
Detta kom jag alltså på. Tre och ett halvt år senare. Fattar ni hur länge mitt undermedvetna kört sina sökmotorer och försökt komma fram till svaret till varför det var en så konstig titel?
Givetvis var jag tvungen att omedelbart beställa boken.
Nu har jag varit i Danmark och Fredrikshavn i lite mer än ett dygn.
Att vara svensk i Danmark är som att vara tonåring utan föräldrar på språkresa. Helt plötsligt får man prova på en mängd saker som vanligtvis är förbjudna.
Som att dricka öl i bubbelpoolen på badhuset till exempel.
På Danmarksbåten tänkte de på att alla skulle vara roade. Stora som små.
Min lilla moder fyllde nyligen en hemlig men jämn siffra. För att fira detta ordentligt så tog morsan i från tårna.
- Jag bjuder på en vecka på Kanarieöarna! All-inclusive! tjoade morsan för full hals.
-Tjoho, sa hennes tre barn, deras partner och hennes minderåriga barnbarn.
Sedan drog alla fram sina späckade almanackor och försökte febrilt hitta en vecka där alla kunde ta ledigt samtidigt. Eftersom det visade sig omöjligt (nähä?) att koordinera åtta vuxna arbetande människors ledighet att kunna infalla samtidigt så fick vi till slut överge planerna på att åka till Kanarieöarna.
Modern kom dock fram till en alternativ lösning som ändå kunde inkludera parasoll-drinkar och bad, men i weekend-format och lite närmre rent geografiskt.
Därför ska hela familjen Frikadellen (Gammelmor och Gammelfar Frikadell, Käcka Storasyster Frikadell med Frikadell-partner och minderåriga Bäbis-Bella Frikadell, Käcka Storebrodern Frikadell med Frikadell-partner samt undertecknad med min alldeles egen sambo Frikadell) baxa sig in i en stor fet Stena-färja i eftermiddag, fraktas need till Fredrikshavn, ta in på badhotellet "the Reef" och åka rutschbana tills vi blir vimmelkantiga!
Notera gärna att det minderåriga barnet är blott ett och ett halvt år gammalt. Man kan därför misstänka att den största badentusiasmen som drivit detta projekt framåt ligger hos de vuxna individerna.
Igår berättade Fröken Tak om en ny träningsform som hon provar. Träningsformen är en smula okonventionell så när en kollega, modell slätstruken, hade frågat vad hon tränar hade hon trevande bekänt:
- Mmmm.... jaaaa... Pole Dancing heter det...
Kollegan hade då utbrustit i en rungande entusiasm.
(Kollegan) - Åh det är ju sånt där man kan se på film.
(Frk Tak) - Eh ja... det kanske man kan?
(Kollegan) -Åh jaaa, i sånna där 50-talsfilmer!
(Frk Tak) - Eh.. jaså?
(Kollegan) -Jaaa vad hette hon den där, som var så fantastisk? Ja Esther Williams!
Jag har en liten böjelse för ett liten strävande återsäljare av hemkokta naturkrämer av alla dess slag, nämligen Humlekrus.se
Jag blir tokallergisk mot ungefär hälften av deras produkter (alla ansiktskrämer och body lotion's, believe me, I tried them all). Deras hårprodukter gör att håret ser ut som man smetat in det i matolja. Men den kvarvarande tredjedelen av deras produkter är HIMMELSKA!
Jag har framförallt blivit fullkomligt beroende av deras läppcerat. Jag har 10-15 stycken hemma som ligger och skräpar i olika hörn. Jag är som Maria Montazami och hennes läppstift när det kommer till mina cerat. Utan dem känner jag mig rädd, orolig och exposed. Jag behöver ett cerat i bilen, ett i handväskan, ett i jackfickan, ett i köket, ett i badrummet och ett i sovrummet.
Har man en gång börjat prova humlekrus läppcerat duger inget annat. Kostar 35 spass och är den bästa investeringen man kan göra i läppväg.
Idag kom en ny leverans. Jag sitter i skrivande stund och osar av spännande dekokter som jag kletat in här och var på kroppekakan samt putar med mina nyinsmorda läppar.
Tro det eller ej. Men jag rekommenderar dessa produkter.
Ja jag vet. Hela resten av Sverige har upplevt snö hittills denna vinter, men i Göteborg går alltid allting lite långsammare på snöfronten.
Men imorse vaknade jag av min killes glada tillrop: Snö! Snö! Snö! (Som sagt, det snöar inte så ofta i Göteborg)
Det galna i det hela var att denna snö var fullkomligt OVÄNTAD! I vanliga fall brukar man peppa i dagar innan:
- Nästa vecka ska det bli snöblandat regn säger dom!
- Åh wuhu! Fram med snowräjsern!
Och så peppar man en vecka fram till det snöblandade regnets ankomst.
I Göteborg kommer snö sällan oannonserat. Det kan iofs ha varit annonserat, bara att jag inte plockade upp just den annonsen. Men bara det scenariot händer - like NEVER!
FRån november till mars bevakar jag snöprognosen som en hök, ändå har jag missat att det skulle bli SNÖ denna helg! Med andra ord har jag utsatts för en oväntad men glad och positiv överaskning idag!
Åh jag älskar snö!
Kidsen på gården är pepp de med.
Rätt svar på gårdagens fråga är givetvis: A.J.! Grattis till er som svarade rätt! Och till Hugan som försökte ändå.
Jag kan omedelbart dementera alla eventuella kopplingar av utseendemässig karaktär till Jimmie Åkesson. (och alla andra med för den delen)
Jag vet inte vad fadern tänkte på när han liknade mina glasögon vid Jimmie Åkessons. De är inte nämvärt lika i vilket fall.
Möjligen drog han liknelsen för att retas. Han är mycket medveten om att.. ehum... ...jag och herr Åkessons åsikter går isär på en del punkter... ...om man säger så.
Man skulle kunna säga att jag ogillar karln. Kort och gott.
Min far är en man som gärna "pulls your leg" så att säga. En liten provokation här, en liten retsamhet där, och VOILA! En smått uppjagad Frikadell, hysteriskt googlandes efter "close shots" på Åkessons brillor och en retsticke-fader som ler i mjugg.
Jag ser inte ut som Åkesson.
En endaste sak har vi gemensamt. Vi tycker det är piffigt med folkdräkter. Därefter tar det slut.
Frikadellen drabbades av tillfällig internetfobi vilket försvårade bloggandet en smula. Jag har liditav den märkliga åkomman 'osugenhet' där allmän likgiltighet mot sociala medier (fejjan, bloggen mm) har varit det mest framträdande symptomet.
Igår fick jag ett mail från den internetsajt som jag har beställt mina nya glasögon ifrån. De skall förhoppningsvis vara framme idag.
Jag tycker att jag har valt ett par supersnajsiga glasögon. Igårkväll när jag besökte mina rara föräldrar halade jag därför fram internetsajten för att visa upp mina kommande bågar.
-Åhåhåhåååå, sa pappa och skrockade. Är det inte sånna som han har den där...
...vad heter han...
..eeeh...
...den där...
...JIMMIE ÅKESSON?
(Jag) -Nej? Åh gode gud, nej?
NEJ? Jag har väll inte köpt likadana glasögon som partiledaren för ett moralkonservativt nationalistiskt parti?
Det skall bli både spännande och eventuellt obehagligt att vittja brevlådan idag.
Jag vill med detta blogginlägg meddela att jag har tjackat ett par näbbstövlar och är mäkta nöjd med denna bedrift.
-Men Frikadellen? Har du en cykel i vardagsrummet?, ropar ni förskräckt. -Ja, säger jag. Min kille lovade att den bara skulle stå där en dag. Det är två månader sedan.
Jag föreslår att vi tar en stunds andakt och funderar över vilken typ av pris Frikadellikanen borde tilldelas efter att ha cyklat sig igenom denna vinters första snöstorm.
En tapperhetsmedalj?
En buckla?
Ett diplom med sirlig skrift?
En flaska champagne?
En fan-club?
En egen sekt där Frikadellen-dyrkan står i centrum?
Eller franska böter för brott mot lagen om maskering på allmän plats?
Söndagsmorgonen påbörjades på Incontro där jag träffade en pigg Fröken Tak med sambo, i vilkas sällskap jag mölade i mig samma mängd föda jag normalt äter på en vecka. Samt drack tre koppar kaffe.
Hey, med ett buffépris på 185 kronor skall man sannerligen ordna valuta för pengarna.
Fröken Tak.
Fröken Frikadellen jobbar på sin farliga min. Med pannkakslass no 2 och kaffekopp no 3. Fröken Taks karl.
Efter detta träffade jag favoritbloggerskan Myaraq.
Vi strosade runt i affärer lite på måfå, fikade och pratade roligheter varvat med allvarheter.
Bild tagen vid ett helt annat tillfälle då jag hade vett att hala upp kameran.
Sedan gick jag hem till Modren och Fadren hos vilka även Bäbis-Bella samt Käcka Storasystern befann sig. Storasystern fyllde år, och var nu enligt egen utsago nu hela 22 år.
Eftersom hon är min storasyster och jag själv är 26 år blev det för en stund lite matematiskt snurrigt i mitt huvud. Men jag lät det hela bero.
Bäbis-Bella.
Efter att jag hade berättat om min lilla tur hos optikern konstaterade min fader att jag hade samma synfel som han själv hade haft när han skaffade sina första glasögon. Graden av närsynthet skiljer sig åt mellan mina ögon, och far min hade haft samma skillnad. Rörd av detta fantastiska sammanträffande rotade Fadren fram sina egna gamla glasögon från 1967.
Det visade sig perfekta för mig och vi kom fram till att jag skulle ha dem fram tills mina beställda glasögon kommer på posten.
Resten av kvällen spenderade jag genom att titta på saker. Hänfört. Jag hade ingen, INGEN, aning om hur bra man egentligen ska se. Jag har liksom trott att man på ett visst håll inte kan se vissa saker.
Imorse behagade mina favoritjeans bege sig mot de sälla jaktmarkerna till följd av en allvarlig grensprickning, må de vila i frid. Som omedelbar konsekvens har jag idag köpt mig ett par nya fräcka jeans.
Weekday bjöd på jeans för den nätta summan av 300 riksdaler, eller 600 bugg, beroende på i vilken valuta man räknar.
Frikadell-bloggen modebloggar inte så ofta. Det gäller att passa på när det bjuds!
Idag har varit en, minst sagt, känslomässig berg- och dalbana.
Imorse hade jag 27 prenumeranter på blogloving = happy face. (Två nya! Välkommen ombord på den Frikadellikanska skutan, tänkte jag)
I förmiddags hade jag plötsligt 26 stycken = sad face. (Men men...? Vad gjorde jag för fel?? Buuuhuuu!)
Nu har jag 27 IGEN. = CONFUSED face. Jätteglad såklart.
Men detta velande fram och tillbala leker något kopiöst med mina neurotiska nerver. Älskar ni mig eller älskar ni mig inte? Inte sitta där och väga på staketet!
Seså. Det finns både hjärterum och skjärterum på denna blogg! Häng nu kvar så lovar jag att ta väl hand om er!
Nyss återkommen från optikern är det konstaterat att jag är extremt närsynt.
Det hela inleddes med att optikern exponerade mig inför en tavla med massa prickar på.
-”Ser du bokstäverna?” sa optikern.
-”Bokstäver?” frågade jag och funderade på om detta bådade illa.
-”Hmmm” sa optikern och pillade in något i sin dator.
Sedan fick jag titta genom en enormt avancerad maskin.Där jag fick försöka skilja P,F,R och A från varandra, vilket visade sig ganska svårt. Fast sen tryckte optikern på några knappar och då blev det plötsligt lätt. Magiskt.
När det hela var klart tittade min optiker allvarligt på mig och sa:
-”Kör du bil?”.
-”Nej” sa jag.
-”Bra” sa optikern och såg lättad ut. ”Jag är förvånad att du har kunnat klara dig så här länge för du är ganska mycket närsynt.”
Tydligen ska man kunna se massa saker på långt håll som jag inte ser. Jag har gått omkring och trott att det är så här världen ser ut. Att det är så här verkligheten är. Men egentligen är sanningen något helt annat.
Jag känner mig lite lurad. Nästan smutsig.
Men det hela blev bättre när jag fick välja ett par grymt coola bågar. De kommer på posten nästa vecka och sedan blir jag ballast i stan.
Idag har jag kunnat bjuda på dekoltage eftersom jag bemödats tala inför noll personer.
Vinnare i tävlingen "varför har Frikadellen polotröja?" är *trumvirvel* Myaraq!
Myaraq gissade alldeles rätt vad gäller mitt genomskinliga skandinaviska skinn som glatt bjuder på varje litet skimmer i min sinnesstämmning, i form av stora röda flammor.¨
Dock höll jag tyvärr även gårdagens dragning på engelska vilket innebar att efter att ha innan laddat i en och en halv timme med hjärtklappning, hade rodnaden fläkt ut långa strimmor långt över polokragen.
Det borde ha varit mest effektivt att kompletterat polotröjan med rånarluva.
Just nu sitter jag och läser bloggar medan killen ligger i soffan och tittar på någon gammal Sean Connery-rulle.
Varje gång Sean klämmer ur sig en replik apar vi efter och rågarvar.
Sean Connery måste vara jordens mest tacksamma person att härma.
-"Hello, I'm Schean Connery, nische to meet you. Oooh I'd like to drink schomething. I like to drink schomething schaken - not schtirred. I learned that when I acted Jamesch Bond. Or I can drink schotch, since I am myschelf - that'sch right. Schotch."
Min kille kom precis hem sur och vresig. "Vad står på?" tänkte jag bekymrat. Han klev argt och bestämt fram till spisen, slog på ugnen och lade in sin telefon.
Varpå jag inte blev mindre bekymrad om man säger så.
Efter att ha chockerat iakttagit det hela samt att ha promenerat fram till ugnen och konstaterat att "javisst där ligger en telefon" frågade jag lite nervöst vad som försiggick.
-"Jag tappade min telefon i en vattenpöl" upplyste han mig om och gjorde en viktig min.
Logic.
Nu vill jag inte vara sån, men att slänga in en regnvattenmarinerad telefon i ugnen på 100 grader kanske inte heller är en helt konstruktiv handling?
Eller?
-"Han är knasig min karl, men jag gillar honom ändå," låter Frikadellen hälsa.
Under dessa hektiska dagar har jag inte bara saknat tid att blogga om mit liv och leverne, jag har inte heller haft tid att läsa andras bloggar om deras liv och leverna.
Exakt 348 olästa inlägg ligger och väntar på att få bli lästa på bloglovin'. Bara att sätta igång.
Dock kan jag tala om att jag funderar på att å det bestämdaste slita loss en av dessa bloggar som jag följer nämligen felsms.com.
Denna blogg är en typ av insändarblogg i stil med tjuvlyssnat, men där folk får skicka in vad för sms det skickat fel och till vem.
Av denna blogg att döma sms:ar svensken i regel om:
-Sitt könshår (varande eller icke varande).
-Sina och sin partners, sängkammaraktiviteter.
-Sina hemliga sängkaammaraktiviteter utan partners vetskap.
-Kompisar den inte tycker om.
Av denna blogg att döma: Är svensken särskilt darrig på sms-tummen när författat sms på ovanstående ämnen.
Av denna blogg att döma: Har svensken inte vett att dubbelkolla mottagaren innan den skickar iväg ett sms författar på temat: vulgariteter.
Av denna blogg att döma: Så har folk i allmänhet ingen självbevarelsedrift.
Oavsett vad så är jag så förfärad/lite illa berörd av vad folk utvecklar T9:s ordförråd med, att jag tror att jag nog ska sluta läsa den där smörjan.
Min sms-tumme är stark och fin och författar endast vardagligheter.
