frikadellen

Det vi såg.

Kategori: Allmänt

Aftonbladet tar nya spännande grepp.

När alla andra febrilt fladdrar efter att få tag i Patrik Sjöbergs självbiografi "Det du inte såg", vågar Aftonbladet lite avant-gardist gå emot strömmen och istället propsa på att vi borde ta del av vad man FAKTISKT såg.



Det man såg alltså.

Spännande läsning.

Den långa fredagen.

Kategori: Allmänt

Dagens långfredag ska var full av eftertänksamhet och allvar i sinnet.

Praktiskt nog har jag och karln min valt att, ledighet till trots, ändå gå upp klockan sex för att kristligt fånga dagen, städa upp en smula, och att sedan bege oss mot landet och påskfirandet.

Nu vet vi ju inte om något av detta verkligen infallit då detta är ett tidsinställt inlägg.


Frikadellen traskar på Unter Den Linden. Utfyllnadsbild och helt ickerelaterat till inläggets övriga innehåll.

Frikadellen och lönedagen

Kategori: Allmänt

Nåååå? Hur gick det undrar ni?

Hur blev det med Frikadellens inplanerade skoshoppande?

Då kan jag meddela att det var lyckosamt.

Då min skostorlek är en av få storlekar jag upplever kommer att stanna inom överblickbar expansion under de närmsta månaderna råkade det som av en händelse bli två par.


Åh jag vet hur jag raljerade över dessa skodon förra året. Jag hade svårt att hålla mig för skratt när jag såg alla glada tonårstjejor traska runt i palladium-dojor. 1994 var det typ det fräckaste man kunde slänga på sig innan man fluffade snedluggen och gick till plugget med Back Street Boys i hörlurarna på Freestylen. Sedan kunde man inte tänka sig något hiskeligare under flera års tid. Det känns spännande och moget att få ha uppnått den ålder där man upplever modets andra livscykel.



När jag provade dessa ojade en dam bredvid mig i butiken över hur lustigt hon tyckte att dessa skodon blivit moderna. "Åh, sånna där hade vi ju på 70-talet". Jag nickade instämmande ty jag visste hur hon kände.

Om man skulle köpa sig ett par nya skor...

Kategori: Allmänt

...sa Frikadellen och log lönedags-aktigt.

Nu gäller det bara att snabbt som attan arbeta sig igenom dagens to do:s, för att sedan bege sig ut och se vad skärtorsdagen bär i sitt shopping-sköte.

Glad Påsk!


I brist på bilder återanvänder jag en gammal bild, pre-pregnans.

Lyckat.

Kategori: Allmänt

Även om jag, så att säga, inte framhäver mitt vackraste jag på denna bild, kan jag ändå inte hjälpa att jag upplever den...

...en smula lyckad.

Att gå upp hard core-tidigt.

Kategori: Allmänt

Den som vill veta exakt hur pigg och glad man ser ut efter att ha gått upp 3.45 på morgonen (natten?) kan ta en titt på denna bild.


I väntan på ombordstigning.

Berlin - episode 1

Kategori: Allmänt

Varje gång man kliver in i en tysk butik hojtar någon munter tysk "hallo". "Hallååå" svarar man lika glatt. Sedan traskar man runt i butiken och vrider och vänder på tingester för att konstatera att här finns inget man vill köpa. Sedan spankulerar man ut ur butiken.

"KYSS!" ropar en glad expedit efter en.

"NJAEJ!" svarar man en smula förbryllat.

Efter ett par turer i detta mönster kom vi dock fram till att tyskar möjligen inte var så intimitetstörstande som vi trott, utan kanske bara sa det tyska ordet för hejdå.

Men säker kan man aldrig vara.



Här traskar jag en smula ogenerat in i den amerikanska sektorn.



Denna gränsvakt har särskilt utmärkt sig i historien genom att vara första främmande människa som utan tillfrågan uppmärksammat mig på att jag är på smällen.

- "OOoooh! Mit baby?" hojtade den glade vakten.

-"No just fat" sa jag och väntade mig att vakten skulle se generad ut.

Det gjorde han inte.

Coming up soon...

Kategori: Allmänt

Folks! Jag är hemma nu!

Jag landade mitt i natta, bara för att sedan stiga upp i den arla morgon och finna mig själv på jobbet och i vardagen.

Jag skall nu bara utmattat masa mig hem från mitt lilla kontor, och sedan kommer givetvis en eller annan Berlin-bild publiceras.

Var så säkra.

Tills dess, en vits.

Hur många tyskar bor det i Tyskland?

?

?

?

?

GÖÖÖÖÖÖÖÖR-MANY...

Berlin närmar sig.

Kategori: Allmänt

Nu packas det för fulla muggar här hemma. Om några timmar sitter vi i en taxi mot flygplatsen. Klockan  06.50 lyfter planet mot Berlin. Kvart över 4 kommer den bedårande lilla skjutsen.

Jag har alltså 6 timmar kvar av min nattsömn. Från och med nu.



Här sitter karln och läser i guideboken om Kufurstendamm, eller Ku'dam som jag lärt mig att det är hippt att säga. Där ska vi bo.

Stad i polisbelägring

Kategori: Allmänt

I söndags tyckte ett femtiotal SDU-are att det var dags att "röra om i grytan" och demonstrera för de ting som ligger just dem varmt om hjärtat.

Göteborg var rustat till tänderna med kravallpolis och det var ett mindre företag att söndagsflanera sig igenom staden.

Sverigedemokraterna har ju givetvis rätt att uttrycka sig, vi lever i en demokrati, bla bla bla, men jag kunde inte hjälpa att jag osökt kom att fundera på vad kostnaden i samhällsresurser bestod i när man lamslår en hel stad för att ett gäng gulklädda ungdomar ska få stå upp mot vad de kallar "SVENSKFIENTLIGHETEN".

Jag själv gick i såväl i en högstadieskola som gymnasieskola där andelen ungdomar med utländsk bakgrund översteg rikssnitten och jag har aldrig upplevt någon svenskfientlighet. Men så valde jag inte heller att ta det som ett hot mot min egen person att vissa valde den fläskfria varianten på ärtsoppetorsdagarna.

Men det var inte därför jag skrev detta inlägget.

Utan jag ville mest bara visa en bild på den bedårande lilla jollen som farbror polisen patrullerade kanalerna med.



Poliser i jolle.

Vecka 20+0

Kategori: Allmänt

Idag på dagen är jag exakt halvvägs i mitt havandeskap.

Hos barnmorskan idag fick jag och karln min lyssna på hjärtljud. Barnmorskan berömde oss för de snabba, fina och jämna hjärtljud som vårt barn uppbringade. Vi pöste av föräldrastolthet.

Sedan kände barnmorskan på min mage och berömde oss för vårt normalstora barn. Vi pöste ytterligare av stolthet.

Sedan fick jag väga mig.

Det är märkligt det här med att vara på smällen. Först märks ingenting. Sen märks ingenting. Sen märks ingenting.

Sedan har man helt plötsligt gått upp sju (!) kilo på en kvart!

Det är faktiskt lite överumplande. Det kanske inte är lika överumplande som jag kommer uppleva själva leveransen av barnalivet.

Men ändå. Överumplande.


Vecka 20. Kiddot ska tydligen väga kring 350 gram. Var övriga 6 kg och 650 gram sitter vet vi mycket väl.

Hämnden som uteblev...

Kategori: Allmänt

...i brist på anledning att hämnas.

Jag tog en bild för ett tag sedan. Tänkte att om min karln skulle förgrymma mig på något vis skulle jag hämnas genom att publicera bilden på bloggen.

Nu har ett bra tag gått men han har fortfarande inte lyckats förgrymma mig till den grad att jag har känt att jag behövt utkräva en regelrätt hämnd.

Så nu struntar jag i det.

Och publicerar bilden ändå.


Min killes personliga balsam. Som jag inte får röra.

Kan ni gissa vart jag skall åka?

Kategori: Allmänt

Jag har tjackat två böcker inför den resa jag och karln min skall företa oss nästa vecka.

Någon som kan gissa vart vi ska?

Kajskjul 8 igår

Kategori: Allmänt

Claes Malmberg var hyvens rolig igår. Gud vad jag skrattade.

In emellan ståuppandet ställde han sig och sjöng rocklåtar. När han körde Highway to Hell gjorde bebisen stående ovation i magen och kickboxade sig genom resten av låten.

Bästa skämtet var när han spekulerade i hur det hade blivit om KFLM(r) hade lyckats med revolutionen i Göteborg under 70-talet. Antagligen hade Liseberg fått heta Leninsberg menade Claes. Och istället för kanin som maskot hade de haft en katt som hade hetat "Mjau Ze Dong".

Åh herregud vad jag skrattade.

Men så går jag också igång på i princip alla skämt som involverar katter.

Frikadellen i nöjes-karusellen

Kategori: Allmänt

Snart ska jag och karln tillsammans med mina föräldrar dra iväg till Kajskjul 8 och kolla på Claes Malmberg.

Ja, det är alldeles riktigt, det är ingen hejd på allt skojigt galej jag tar för mig.


Claes Malmberg.

Garderobsrensning.

Kategori: Allmänt

Står i nuläget och rensar min garderob.

Fem högar blir det:

"Spara."

"Sälja."

"Slänga."

"Vinter."

samt

"Ellen 56 kg."

Det alkoholfria festandet

Kategori: Allmänt

Jorå. Vinprovningen gick hyvens. Jag dristade mig till och med att läppja på vinerna och lukta på aromerna. Jag kan tala om att jag fick alla rätt i vingissningen. Ingen slår en hyperaktiv gravidnäsa.

Sedan blaskade jag i mig en flaska alkoholfritt från systemet och ansåg mig ha ett oförtrutet företräde till alla de godaste listeria/toxoplasmos-fria tilltuggen.

Igår afton fortsatte jag att spela på det alkoholfria festandets lyra och tog en after work med min kära Lucy på Tranquilo. Jag svepte ena sockriga Shirley Temple-drinken efter den andra och kände mig som en riktig party-pingla, hög som jag var på sockerkicken.

Det är lustigt det där. När man är med ett sällskap där alla dricker alkohol utom en själv, så rycks man med i den fnissiga avslappnade stämningen och känner sig salongsberusad själv.

Jag blir Haj Onn Lajf så att säga. Och möjligtvis en smula hög på sockret i ersättningsalternativen.

Det hela har fått mig att fundera lite faktiskt. Över alkoholens nödvändighet i sociala sammanhang. Det är ju helt klart billigare att spola kröken. Och faktiskt allt som oftast lika roligt.

Och lite fräschare.

Tål att tänkas på faktiskt.



Lucy. Redo att betala kalaset.



Frikadellen. Visar på anlag för skelögdhet.

Ps. Notera att vi båda iklätt oss kavaj för varandras skull. Det känns vuxet på något vis.

Tidsinställt inlägg.

Kategori: Allmänt

När ni läser detta är jag på vinprovning med jobbet.

Fatta.

Bjuda med en gravid kvinna på vinprovning.

Så föreställ er nu hur mina kolleger vinprovar.

Och jag. Typ. Saftprovar. Eller läskprovar.

Min trabant är faktiskt levererad

Kategori: Allmänt

Förra året slog jag mig för bröstet och publicerade detta inlägget. Jinxadens härskare och härskarinnor straffade mig dock för det oförlåtliga att glatt ropa "HEJ" innan trädet är fallet, och det hela tog sig ett tragiskt slut i detta inlägg.

Den lilla skokartong vi försökt flytta ifrån har vi alljämt bott kvar i. Nu dessutom med den pockande panik som en oundvikligt växande mage kan ge när man inser att det finns goda chanser att man kommer bo två vuxna och en baby i en etta.

Det hinner lösa sig har de flesta sagt. Andra har sagt att man visst kan bo första tiden i en etta med ett litet barn. För små barn behöver ändå inget eget rum och tids nog hinner vi hitta en större bostad.

Det stämmer såklart. Men föreställ er vilka svettningar det har gett, när man tänkt på att det inte finns någon, absolut ingen, plats i vår lägenhet att ens ställa en spjälsäng!

Att köpa en lägenhet är ju så klart ett alternativ, men om man vill köpa en lägenhet som inte ligger tre mil utanför stan eller i stans eftersatta ytterområden, så måste man tyvärr ha en handpenning i rockärmen av den storlek som inte går in i rockärmen. Så att säga.

Vi har tyvärr inte 200 000 att snyta fram i nuläget.

Så alternativet var att bege sig in i den djungel som webb-platsen Boplats utgör där Göteborgs hyresvärdar, kommunala såväl som privata, finns samlade. Var och en med eget kösystem, helt utan transparens och med många frågetecken kring urvalsprocessen.

Jag har liknat väntan på en lägenhet i Göteborg vid att vänta på en Trabant.

Men det har hänt något fantastiskt! Något som jag faktiskt int ens har vågat berätta här på bloggen för jag var så rädd att jag skulle jinxa bort det. Vi har fått en lägenhet!

Jag såg en lägenhet på boplats som jag absolut ville ha, men som vi i vanlig ordning inte blev kallade till visning för. Jag tänkte att denna gången tar jag ändå mod till mig. Jag ringde upp hyresvärden, använde min mest charmiga röst och förklarade läget. Jag berättade att vi var två skötsamma vuxna människor, ordnad ekonomi, fasta anställningar men som bodde i en enrummare och väntade barn i augusti. "Vi vill ha lägenheten" sa jag.

Den mycket trevliga damen i andra änden av luren förklarade att hon kunde titta på våra profiler om det skulle vara så att ingen av de som var kallade på visning skulle tacka ja. Den chansen är såklart mycket liten lade hon till, men sparade faktiskt våra namn och telefonnummer.

Det gick flera veckor. Fyra närmare bestämt. Vi blev erbjudna visning, fast vi knappt kunde tro att det var sant, på en annan lägenhet. Vi gick och tittade och konstaterade ännu ett skruttigt skyffe. "Hur lång tid kan det komma att ta egentligen om vi väljer att tacka nej?" resonerade vi. Vi bestämde oss för att området var bra. Det var en stor trea. och nog kunde vi slänga lite färg på väggarna för att få fason på det hela.

Två dagar efter visning fick vi ett mail. Ett nedslående mail som talade om att lägenheten hade erbjudits någon annan.

Det går inte att i ord beskriva hur ledsen jag kände mig. Hur hopplöst allt kändes. Att söka lägenhet efter lägenhet, se tiden hasta sig framåt, och undra om vi skulle vara fast i vår etta för tid och evighet.

Samma dag som vi fick detta nedslående besked så hände något otroligt. Ja något fantastiskt till och med.

Det ringde i min telefon. Det var den trevliga kvinnan jag hade talat med ett par veckor innan. Hon ringde, för att tala om för mig, att den där lägenheten, den var vår. Om vi ville ha den.

OM vi ville!

För formens skull bad jag att få se den innan vi tackade ja. Sagt och gjort. Samma kväll åkte vi för att beskåda den.

Och mina vänner. Den var fantastisk. Nyrenoverad. Fräsch. Parkettgolv. Helkaklat badrum. Ekskivor i köket. Balkong. I västerläge. Stora garderober. Barnkammare. Stort sovrum. Allt detta för i princip samma hyra som vi betalar nu.

Vi skrev kontrakt dagen därpå.



Min trabant deluxe. Som är levererad.

Att lära sig gå under Bellmans dagar.

Kategori: Allmänt

Appropå mitt inlägg om lära-gå-hjälmar tipsade min vän Irmelin om att detta inte under några som helst omständigheter är något nytt under solen.

Detta illustrerade hon med denna bild:



Lära-gå-hjälm. Om gossarne och jänterne skola vingla bortom åsynen av moderne och fäderne.

Det kunde lika gärna ha varit jag själv.

Kategori: Allmänt

Att bli övergiven måste vara det värsta man kan bli utsatt för.

Utsätts man inte för det, är det ändå en av ens största skräck. Man räds ständigt att ratas. Att väljas bort. Att inte önskas mer.

Att se andra ratas och väljas bort gör ont. Man vill titta bort, slippa se smärtan. Man känner att det kunde varit en själv.

Förstå att det sved i mitt hjärta att i morse kliva in i hissen i den byggnad där jag jobbar och bli vittne till det totala ratandet. Den bortvalda. Ensamma. Oönskade.

Matlådan.



Bortkastad och bortglömd av någon. Som antagligen dragit sig till minne att personalmatsalen idag serverade sin utsökta provencalska strömming med potatismos, lingon och citron.

Söndagsbrunch.

Kategori: Allmänt

Nu sitter jag faktiskt på ett tåg igen.

Jag har hälsat på hos min lilla mormor i Arboga igår eftermiddag och sitter nu på pendeltåg från Arboga mot stora staden Stockholm där jag har en hög möten att avklara.

Innan jag drog iväg till tåget och Arboga igår tog jag och min lilla karl en brunch på Farelli's på Avenyn. Eftersom vi vaknar tidigare än två morgonpigga pensionärer numera stod vi redan klockan elva utanför plejset och tyckte att halva dagen hade gått samt ojade över det orimliga att brunchen inte visade sig öppna förrän klockan tolv.

Men väl på plats var väntan mödan värd.

Det är viktigt att tänka på att jag äter för två. Det tänkte jag på med hög intensitet medan jag lassade på från buffén.



Jag behöll liknande tankegångar även när jag attackerade efterrättsbuffén.



Jag stod mig fint på tåget.

På tåget.

Kategori: Allmänt

Sitter på tåget.

Funderar på hur många fler än jag som råkat läsa "Vårtgårda" istället för "Vårgårda".

Det måste finnas någon.

Tycker man ju.

Ja. Det var väll det jag ville säga.