frikadellen

Så fort folk har fått klart för sig att jag är på smällen och har avhandlat klart att jag minsann inte kommer få sova en bluuuuund och att jag inte veeeeet vad som väääääääntar mig, så tittar de lurigt på mig och frågar om jag möjligtvis har fått några sjuka gravidcrejvings.

Jag ser på deras lystna blickar att de vill att jag ska berätta att jag skrapar murbruk från väggarna, att jag trycker burkgrädde rakt in i munnen, att jag äter apelsiner med skalet på, att jag tvingar min kille springa och köpa ett dussin piggelin mitt i natten eller att jag ska börja hämningslöst kalasa på kattens sardiner direkt ur burken.

Allt som oftast får jag tyvärr göra folk besvikna genom att tala om att jag faktiskt inte fått det minsta förändrade matvanor. Inget äcklar mig och inget tilldrar min uppmärksamhet i särskild skala.

Typ.

Tills jag kom på mig själv med att för tredje gången köpa dubbla packet ananasringar i trepack för att sedan så fort jag kommit innanför dörren hetsa i mig två burkar på raken.

Det är inte kalla fiskbullar, det är inte pressad burkskinka. Så trots min nyvunna insikt om min faktiskt existerande crejving blir publiken ändå djupt besviken.

Suck.



-Jag är en misslyckad gravidcrejvare, säger Frikadellen och slafsar på.