Film vs. Verkligheten
Att föda barn på film går till på detta sätt:
-
Vattnet går (under något olämpligt tillfälle, exempelvis när ett plan ska till att nödlanda på Antarktis)
-
Pappan kör mamman i illtakt till sjukhuset medan mamman skriker hysteriskt. Bilfärden sker i snyggt fotomontage med häftiga action-scener där ett snyggt kryssande kombineras med en graciös flygning över en broöppning.
-
Alternativt ovan men med en hysterisk taxichafför med känsla för one-liners.
-
Något av båda alternativ som avslutas med att barnet panikartat ploppar fram, möjligen under själva broöppningsflygningen, möjligen på evakueringsrutschkanan på Antarktis.
Att föda barn i verkligheten går till så här:
-
Det kommer lite sammandragningar. Yes nu sätter det igång, tänker man.
-
Sammandragningarna slutar.
-
Sammandragningarna sätter igång igen nästa dag med lite smärta. NU JÄKLARS sätter det igång tänker man.
-
Sammandragningarna slutar.
-
Sammandragningarna sätter igång igen med smärta. De kommer med 5 minuters mellanrum och man tänker att HAHA, NU SKA DE BARA KOMMA OFTARE vilket de nog gör NÄR SOM HELST! NUUU nu NUUU blir det snart barn.
-
Sammandragningarna slutar.
-
Det hela drar igång igen. NU RINGER JAG FÖRLOSSNINGEN tänker man varpå man gör detta.
-
Förlossningen tycker man ska ta två panodil och gå och lägga sig.
-
Sammandragningarna slutar.
-
Punkt 7, 8 och 9 upprepar sig under några dagars tid.
-
Man inser att man nog kommer vara gravid för evigt och förbereder sig mentalt på detta.
-
Plötsligt säger det PANG och värkarna kommer med 2 minuters intervall.
-
Man ringer förlossningen.
-
Förlossningen föreslår två panodil och sängläge.
-
Man antar sin stränga ton uppblandad med viss desperation.
-
Förlossningen säger ”ok åk in”
-
Man tänker att bebisen är runt hörnet.
-
Vilket den är.
-
Om man tycker 13 timmar är ”runt hörnet”.
-
Bebisen anländer.
Bebis kom till slut...
Ha ha, menar Du att förlossningen sa så; Ta två panodil och gå o lägg dig?!!
Det där med flera barn tätt är lite överkurs i föräldrabranschen. När jag fick nr 3, så var tvåan 1 år o 4 månader och ettan var 2 år och 10 månader. Och för att skaffa ytterligare den ultimata utmaningen i livet så började vi bygga hus exakt den dagen jag och trean kom hem från bb.
Alla överlevde allting men det är inget jag rekommenderar kan jag säga.
Aaaw vilken tur att bebben kom ut tillslut! :D
Ack vad jag minns. Med nummer två hade jag regelbundna värkar en hel natt och tänkte att jag ska bara låta barnvakten sova lite till innan vi åker in. Hursomhelst slumrade jag till och det gick över. En vecka till tog det. En vecka som jag var helt säker på skulle följas av en sisådär nio månader av krympande mage och en släng av graviditet som gått över.
