Mitt barn har en far
Nu är handlingarna undertecknade och mitt barn är ej längre faderslöst.
Jag lyckades hålla mig från att spexa till det. Typ.
Tanten-som-godkänner-pappan slängde fram ett papper där ett datumsintervall fanns nedtecknat som "konceptionstiden" och under vilken vi skulle intyga att vi hade varit sammanboende. Jag kände mig pliktad att med största möjliga marginal undanröja all tvivel om vem som givit upphov till mitt oäkta barn.
-"Jahaaadååå" sa jag, "jag kan tom ge dig ett mer exakt datum än så!"
-"Jaså, var det provrör?" sa tanten-som-godkänner-pappan.
-"Närå, men jag har koll på vilket datum det var ändå" sa jag.
För säkerhets skull la jag till:
-"Ibland vet man liksom när det hände, höhöhö."
Och då jag ändå hade passerat anständighetsgränsen för länge sedan la jag för säkerhets skull till:
-"Vill du veta när?"
Det ville hon inte.
Ja.
Sån är jag.
Men nu har dottern en farsa i alla fall.
Dessa två är släkt.
Ha ha... Tur att Du inte blev ogift mamma på 70-talet. Då var det intrikata frågor må du tro. Du hade aldrig orkat hålla dig från spex. Och alla barn till ogifta mammor fick en barnavårdsman på socialbyrån, det spelade ingen roll om man bodde ihop. Himla pinsamt alltihop.
Haha, du är la för rolig!
Skönt att lillen har en pappi nu trots allt då ;)
haha ville hon inte veta ? määän vilken tråkmåns ;)
Som sagt, lite fånigt är det att hålla på så 2011.
Du kan ju mejla till henne och berätta när - för säkerhets skull, menar jag! :) PS Underbar bild på några släktingar! :)
Du kan ju mejla till henne och berätta när - för säkerhets skull, menar jag! :) PS Underbar bild på några släktingar! :)
Men så lika varandra de är!!! :)
Tycker det var lite taskigt att hon inte ville veta!? :)
Vilken fin bild på de båda förresten. De är mycket lika varann!
Hahaha. Och oj vad jag laste fel nar jag laste Veikens kommentar - ngt om bilder pa nar det hande. Konstig kommmentar, tankte jag och fick lasa om.