frikadellen

Amen lite vitsig var väll rubriken ändå... Jag blev lite stolt i alla fall.

Räkna med overload av dessa i bloggosfären framöver...

Idag upptäckte jag något obehagligt.

Varmvattnet är borta. Puts väck. Icke-existerande. Som en god vän som man inte förstod att uppskatta förrän den försvann. Skruvar man på varmvattenkranen kommer inget annat än isande kallt och ondskefullt vatten.

Så jag ringde fastighetsskötaren. Fastighetsskötaren drog en suck, som skvallrade om att detta inte var första gången idag han fått denna nyhet, och meddelade att felsökning var på gång och det hela strax skulle var avhjälpt.

Så kom karln hem. Han hoppade glatt in i duschen och tvagade utan problem kroppekakan ty nu var varmvattnet i full rullning. När jag som näste man på tur tågade in i duschen hade kallvattnet lite lägligt återfunnit sig i varmvattenrören.

Nu är det som så att detta återinträffade när klockan slagit efter-fastighetsskötarens-arbetstid. Så jag fick göra som på gammelmormors tid och värma vatten på spisen som jag sedan fick dutta bort den värsta ofräschheten med.

Och så slog det mig nyss att klockan inte bara slagit efter arbetstid – utan också helg!

Ja. Detta är så klart ett lyxproblem utan dess like. Folk kokar ju badvattnet i större delen av världen. Det är ganska få som har den ynnesten att man kan få vrida fram en laddning lagom ljummet badvatten direkt ur kranen. Men ja. Lite segt är det.

Jag en helt annan dag. Relevans - ingen.

Ok. Jag kanske tyckte att jag blev lite schnögg. Men annars. Relevans = noll.

Häromdagen dängde det igång en dokumentär om Henrik VIII på kanal 10. Det var en lite mer upphottad dokumentärtyp som var utformad att intressera en generation uppvuxen med scenbyten och tempo typ ”2 fast 2 furious” och där mossiga utläggningar om 1500-talets realpolitik byttes ut mot en CSI-inspirerad testlaboration av G-krafterna i tornerspel, vilket genomfördes genom att de släppte tyngder från lyftkranar på griskadaver, vilket sedan illustrerades genom en dataanimation av kroppens inre.

Hur som.

Jag wikipediade in mig för att fräscha upp mina kunskaper om denne korpulente, polyamoröse konung. Som så händer när man wikipediar in sig på något så bjöds ett smoergasbord av stickspår som rörde såväl bifigurer i de 6 fruarnas hov, sjukdomar man vanligen dog av (spektra småsår till digerdöd) och annat smått och gott som figurerade i dramatiken som utspelades under 1500-talets dragiga slott.

Jag kan sammanfatta min läsning som följer:

Det var fett osoft att leva på 1500-talet.

Huvudsaklig anledning:

Döden lurade bokstavligen i varje hörn.

Till att börja med var det asfarligt att föda barn. Inte förenat med risker typ ”åh nej jag får bristningar”, utan typ man har tur om man inte får barnsängsfeber av barnmorskans icke-hygien. Det var dessutom asfarligt att föda barn om ens äkta make känner att hans manliga stolthet blir sårad gånger hundra om ongen råkar vara ett flickebarn. Då kunde han nämligen få för sig att anklaga en för otrohet och förräderi som svepskäl för att få hugga knoppen av en och äkta en ny fertil kvinna (tänk Anne Boleyn). Man får för övrigt inte vara störande smart till den grad att maken återigen känner att ens manliga stolthet står i gungning, för då ligger huvudändan av kroppen återigen illa till (tänk Anne Boleyn återigen). Om man nu är lagom smidig med sin intelligens och klämmer ut lagom mängd pojkar så kan man själv räkna med att ändå kola vippen vid 45 till följd av överdrivet barnafödande. Av ongarna överlever ungefär hälften av de som inte redan var dödfödda. Om en livaktig gosse överlever sina barnaår och allt ser soft ut och alla är glada, så kan han helt plötsligt falla död ner vid femton års ålder. Orsak: ”svettsjuka”. Aight.

Och om man nu ändå har lyckats födas utan att dö, växa upp utan att dö, bli vuxen utan att dö, så kan man av typ ingen anledning alls hamna i ”onåd” hos någon frälse eller kungen och då blir man avrättad ändå.

Slutsats. Tacka vet jag i)preventivmedel ii)jämställdhet iii)penicillin iv)demokrati v)rättsäkerhet

Frikadellen på smällen, när det begav sig. Inte förenat med livsfara.

Dottern satt med sin allra ill-rödaste ta-i-min och värpte på vad som verkade vara årets bajsbomb.

Jag och karln satte omedelbart igång tävlingen den-som-kan-leverera-flest-argument-till-att-det-är-den-andres-tur-den-här-gången. Jag vann. Men endast under förutsättningen att nästa blöja var min.

Ett par minuter senare kommer karln ut med en nybytt onge på armen och konstaterar att detta minsann nog var hans lyckas dag. Att han nog skulle köpa sig en lott.

Det var bara en kisseblöja! Utbrast han triumferande.

Ja. Man lär sig att uppskatta det lilla. Så här i småbarnstider.

Ps. Vi är on the road söderut

Imorse fick karln ngt resolut i blicken.

06.47 åkte således granen ut.

Är precis hemkommen från ett pass Zumba. Det var najs.

Förutom den lilla detaljen att jag strax före träning fick en enorm Omega-3-craving och tryckte i mig ett paket rengbågslax. (OBS jag tillagade den först OBS)

Så efter att ha under 55 minuter, till latinamerikanska rytmer, skakat loss mina inre organ, känner jag att jag har lax lite all over the place som prins Daniel skulle sagt.

OBS! Nedan inlägg skulle ha publicerats igår! Men så krånglade blogg.se-appen. Nu skulle jag bara in o läsa bloggar, så får jag att meddelande om att mitt blogginlägg har publicerats!

Jag är alltså inte på Mio och undrar vad min karl håller på med. Det var igår. Just nu ligger jag på sofflocket nedan Ongen sover.

BILDBEVIS!

Är på Mio.

Karln har stått och tittat på möbelrengöring i tio minuter nu. Orsak okänd.

Jag undrar vad som händer.