< Till bloggens startsida

Tacka vet jag 2000-talet

Häromdagen dängde det igång en dokumentär om Henrik VIII på kanal 10. Det var en lite mer upphottad dokumentärtyp som var utformad att intressera en generation uppvuxen med scenbyten och tempo typ ”2 fast 2 furious” och där mossiga utläggningar om 1500-talets realpolitik byttes ut mot en CSI-inspirerad testlaboration av G-krafterna i tornerspel, vilket genomfördes genom att de släppte tyngder från lyftkranar på griskadaver, vilket sedan illustrerades genom en dataanimation av kroppens inre.

 

Hur som.

 

Jag wikipediade in mig för att fräscha upp mina kunskaper om denne korpulente, polyamoröse konung. Som så händer när man wikipediar in sig på något så bjöds ett smoergasbord av stickspår som rörde såväl bifigurer i de 6 fruarnas hov, sjukdomar man vanligen dog av (spektra småsår till digerdöd) och annat smått och gott som figurerade i dramatiken som utspelades under 1500-talets dragiga slott.

 

Jag kan sammanfatta min läsning som följer:

Det var fett osoft att leva på 1500-talet.

Huvudsaklig anledning:

Döden lurade bokstavligen i varje hörn.

 

Till att börja med var det asfarligt att föda barn. Inte förenat med risker typ ”åh nej jag får bristningar”, utan typ man har tur om man inte får barnsängsfeber av barnmorskans icke-hygien. Det var dessutom asfarligt att föda barn om ens äkta make känner att hans manliga stolthet blir sårad gånger hundra om ongen råkar vara ett flickebarn. Då kunde han nämligen få för sig att anklaga en för otrohet och förräderi som svepskäl för att få hugga knoppen av en och äkta en ny fertil kvinna (tänk Anne Boleyn). Man får för övrigt inte vara störande smart till den grad att maken återigen känner att ens manliga stolthet står i gungning, för då ligger huvudändan av kroppen återigen illa till (tänk Anne Boleyn återigen). Om man nu är lagom smidig med sin intelligens och klämmer ut lagom mängd pojkar så kan man själv räkna med att ändå kola vippen vid 45 till följd av överdrivet barnafödande. Av ongarna överlever ungefär hälften av de som inte redan var dödfödda. Om en livaktig gosse överlever sina barnaår och allt ser soft ut och alla är glada, så kan han helt plötsligt falla död ner vid femton års ålder. Orsak: ”svettsjuka”. Aight.


Och om man nu ändå har lyckats födas utan att dö, växa upp utan att dö, bli vuxen utan att dö, så kan man av typ ingen anledning alls hamna i ”onåd” hos någon frälse eller kungen och då blir man avrättad ändå.

 

Slutsats. Tacka vet jag i)preventivmedel ii)jämställdhet iii)penicillin iv)demokrati v)rättsäkerhet

 

Frikadellen på smällen, när det begav sig. Inte förenat med livsfara.


Kommentarer
Banana

Hjälp! Tur att man är född lite senare. Svettsjuka liksom.

2012-04-12 @ 10:58:24
URL: http://khaltoanna.blogspot.com
Ullrika

Ja herregud. Jag är glad att jag inte levde ens på nittonhundratalet. - i början alltså. Det var rätt kasst med liv då mä på många vis. Varmvatten t ex. Det fanns inte alltid då. Fast det gör det visst inte nu heller har jag förstått :)

2012-04-19 @ 18:49:37
URL: http://ullrika.se
Elin

Hittade in till dig från Katta kvack och hurra vilken skojsig blogg! Kul inlägg och tack för att man slapp va kvinna i FÖRR I TIDEN...

2012-05-08 @ 22:34:29
URL: http://norbergskan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0