Frisk igen
I helgen bjöd Ongen på en serie kaskadkräkningar. Förutom det hemska i att lilla mammahjärtat brister av att se sin lilla onge sjuk, och lilla tålamodet brister av att svabba spyor kors och tvärs så brister också lilla hoppfullheten om att själv få vara frisk kommande tid när man själv i helhet är marinerad i spya.
Jag var tämligen säker på att kunna räkna med att bli sjuk inom loppet av de närmaste dagarna. Jag kände det som en gangster som hamnat i onåd hos bossen och ska lönnmördas men har accepterat sitt öde. Man ba' please, just not the face.
Ungefär precis när fristen för inkubationstiden var slut, och jag precis börjat andas ut, kom vinterkräkisen som den lönnmördaren den är. Min kille klarade sig helt (den jäveln) och i övrigt har jag spenderat dagarna i ett socialt stigma, typ spetälska.
Nu sitter jag på ett tåg till Stockholm för att jobba ett par dagar. Jag har sett vansinnigt mycket fram emot att komma iväg ett tag men nu har jag ångest över att inte träffa min dotter förrän på fredag.
Vy från mitt fönster:
