Först så ville man inte ta debatten med de där tokstollarna.
De ba' "media mobbar oss, vi får inte vara med i etablissemanget, våra frågor ignoreras".
Sen växte de massa för den där offerkoftan var tydligen sjukt bra PR. Det, och att helt få ta över alla användarrättigheter till begreppet PK och vråla det så fort någon ens vågar närma sig frågeställningen "och källa till det?".
Sen bestämde man sig för att ta debattjäveln. Helt plötsligt så var deras frågor i princip DET ENDA man diskuterade.
De ba' "alla är emot oss, ingen är på vår sida, vi som inte alls är facister, utan JÄTTEJÄTTEREKO".
Och så växte de massa för de var ju SÅ GOA KILLAR egentligen. De vill ju bara föra debatt ju!
Men så kom det massa videor som visar att de inte alls är JÄTTEJÄTTEREKO.
De ba' "det är så synd om oss, vi kände oss hotade på stan, så därför gick vi in på Mcdonalds halv fyra på morgonen och försökte provocera Soran Ismail att säga ngt dumt framför vår mobilkamera, åsså fast vi vråla åt honom att han var svenskfientlig och att det inte var hans land så sa han ändå inget dumt och då blev vi jätteledsna och snodde järnrör från en byggarbetarplats".
Och så växte de ÄNNU mer, för vafan man ska väll kunna säga fitta, babbe och hora utan att bli av med jobbet som talesman i ekonomiskpolitiska frågor och RÄTTSPOLITISK talesman.
Sammanfattnignsvis kan man säga att det där partiet bara växerochväxerochväxer OAVSETT vad man gör, pratar om dem, pratar inte om dem, tar debatten, tar inte debatten, emotsätter sig att bli kallad hora osv...
Så nu känner jag så här. Nu skiter jag i dem.
Det finns så sjukt mycket som måste diskuteras. Kan vi inte prata klimatpolitik. Eller finanskrisen. Eller något annat som också är asviktigt att prata om? Kan vi inte i likhet med en köttfri måndag ha en SDfri tisdag? En dag i veckan som vi befriar våra sinnen från den där gamla BSS-sekten och tänker på andra viktiga ting i livet?
Alla dagar utom veckans SD-fria dag.