frikadellen

Lite prestationsångest

Datumet för dopet börjar krypa närmare och jag inser att det är hög tid att börja tänka på föreberedelser. Det börjar ta formen av ett ganska stort kalas och min största bragd i förberedelsetänk hittills är idén om att hänga vimplar i festlokalen.

 

(Hej not so unik partydekorations-idé.)

Jag har dessutom begåvats med en stor dos prestationsångest och en otäck liten oro som heter "tänk-om-det-inte-blir-bra".

 

Saker jag oroar mig för:

 

• Tänk om folk tycker att det är astråkigt i kyrkan.
  
  Så klart är det så här: Folk tycker att det är astråkigt i kyrkan. Det ingår liksom i konceptet. Ingen kommer vara arg på dig Frikadellen för att ett dop handlar om en kyrkobesök och inte en hipp karneval.
  Fast jag tänker så här: Jo folk kommer att sucka och stöna i kyrkan och tycka: jäklars vilken trökig Frikadell-familj som hittar på sånna HÄR trökiga aktiviteter en söndag. Dessutom ska jag läsa en bön = Tröööööök (kanske folk tänker).
  
  
  
• Tänk om maten är äcklig
  
  Så klart är det så här: Maten kommer inte bli äcklig på kalaset. Vi ska få massa hjälp av både karlns familj och min familj att förbereda allt. Vi har redan tänkt ut en rad göttiga saker som ska stå på buffébordet, så göttigt att jag blir alldeles dreglig av att sitta här och tänka på't.
  Fast jag tänker så här: Tänk om köttet blir bränt, salladen vissen och tänk om jag förväxlar sockret med salt och vispar ner i tårtsmeten? Och tänk om alla står där sen och petar med sina plastgafflar och undrar vad den där Frikadellen är för typ egentligen och vad har vi hemma i kylskåpet?
  
  
  
• Tänk om folk inte har trevligt
  
  Så klart är det så här: Folk som aldrig har träffats men som alla har en anknytning till vår familj kommer att träffas och lära känna varandra. Släktingar från när och fjärran kommer att komma och hälsa på och folk kommer vara fantastiskt glada att se varandra.
  Fast jag tänker så här: Tänk om det blir pinsamt tyst. Så där tyst att man inte vill vara den som börjar prata för då kommer alla att höra, vilket gör att INGEN pratar och kalaset kommer aldrig igång! Och sen kommer de tänka; vad är den där Frikadellen för typ egentligen? INGEN hade nått att prata om!

Ja. Det är inte logiskt någonstans. Men sån här oro ilar runt i min lilla mage. Jag har en kusin som kommer kvällen innan FRÅN LONDON bara för att vara med på kalaset! Det är sant! Han åker tillbaka samma kväll! Jag har en annan kompis som kommer inlfygande från BRYSSEL, bara för att vara med på vår dotters dop! Kan ni fatta vad fantastiskt? Men också inte helt undra på att jag känner en smula prestationsångest när folk så gärna vill vara med och fira med oss att de flyger över halva Europa för att vara med!

 

 

Min lilla onge.

Svar: Precis, det var därför jag skrev "tyvärr".. Man vill ju inte ha någon annan än Heath som Jokern ;/

Det blir säkerligen bra :) Du behöver inte oroa dig!

Ett dop är ett dop och ett dop är fint. Barnet betyder mycket för alla, är älskat och står i centrum. Då kan det inte bli tråkigt eller fel!

Fast när vår äldsta dotter döptes lade sig prästens son på altarringen och gäspade ;-)

Det kommer att bli hur bra som helst!

Om du har två personer som flyger in så har du ju samtalsämnen redan där.
Dessutom kommer dessa två säkerligen var helt utsvlutna efter sina resor så de kommer äta vad som helst och tycka det är jättegott. Och när andra ser att dessa beresta och coola människor tycker det är gott, så då måste det ju vara det!
Om det blir tråkigt i kyrkan, killa ongen på magen. Inget får folk att saga "naaawh" så mycket som om hon börjar skratta när prällen ska doppa henne!

Hahaha va kul du skriver! Klart det blir gott och trevligt, vissa kommer tycka det är superfint i körka och andra dör tråkdöden, men de får skylla sig själva för de visste väl att det ingick när de tackade ja till att gå på dop...