frikadellen

Jag vet inte hur det är med andra mammalediga (och pappalediga med för den sakens skull) men jag kan sakna sjukt mycket att ha en anledning att klä upp mig. Det var en av (givetvis många fler) grejor som jag gillade med att jobba på kontor. Det var en uppiggande känsla att få blåsa håret, måla mascara och knata iväg i prydliga kläder och känna sig piffig.

En snabb analys av min tvättkorg visar att den moderliga verkligheten omsätter en något mindre uppsättning kavajer och en något större volym av urtvättade gravidleggings, raggsockor och myströjor.

Därför har jag kommit att börja ta öppna förskolan på stenhårt allvar.

Men här råkar jag på ett bryderi. Problemet är att jag absolut inte vill verka övermejkad. Samtidigt vill jag inte låta en anledning att ta på mig någorlunda piffiga kläder glida mig ur händerna. (anledningen=träffa folk) Det hela leder till sjuuuuuk klädångest.

O så står jag där och dividerar bland klädhasorna och tappar helt och hållet känsla för att jag egentligen bara ska prata hårt vs. mjukt bajs, sjunga "ekorrn' satt i granen", dricka kaffe ur termos och hindra ongen från att peta i andra ongars ögon.

Men nu är jag i alla fall klar. Det blir ingen dagens outfitbild. Ni får helt enkelt föreställa er en Frikadell oproportionerligt uppklädd.

Men det blir en bild som avslöjar vad som plötsligt gett liv åt denna blogg.



Tada! En onge som kan sitta och leka själv!