Att vinna över cynikern som bor inom oss - Yes we can!!
Imorse hoppade jag ur sängen, sprang mer eller mindre till laptopen, för att få veta vem blir president i USA.
Ja det är klart att jag hejat på Obama som alla andra, faktum är att jag hade varit glad även om McCain vann. Valet har varit historiskt, inte bara för att det har handlat om både en svart man och en kvinna som kandiderat för att bli president kandidat, eller att en kvinna för andra gången i historien har kandiderat som vicepresident. Nej det var historiskt för att aldrig förr har två så fantastiskt lämpade kandidater slagits om presidentposten.
Men imorse fick jag, i mitt inre uppleva en ny känsla, en känsla som jag aldrig förr har erfarit.
Tron på människan, tron på demokratin, tron på förnuftets seger.
Och det var en sådan underbar känsla.
Barack Obama, må vara en fantastisk talare och en sann, rättrådig och bra politiker. Men han är inte ensam. Han må vara USA's näste president, en av de mäktigaste männen i världen. Men han är inte ensam. Han kan inspirera till förändring, till skapandet av ett bättre samhälle. Men han är inte ensam och han kan inte heller göra det ensam.
Vi ska inte tro att nye Messias är kommen.
För det är nästan så diskussionerna går. Men räddaren är inte här.
Det som fick mig att beröras till tårar under Barack Obamas segertal. Känslan som uppfyllt mig under hela dagen. Känslan som inte lyckats kvävas av den cynism som jag alltid annars ser det politiska spelet med.
Det var ett litet spirande hopp om människan. En spirande ren tilltro till att det finns något bättre hos människan.
I natt valdes en president i USA, inte på premisser om rädsla för krigshot, kriminalitet, eller något annat som kan tillskrivas den lumpna skrämseltaktikens arsenal.
I natt valdes en president i USA på premisser om hopp, ideal, och en bättre framtid.
En majoritet av de amerikanska väljarna valde att se bort från rasbarriärer, kulturella barriärer, barriärer om rädsla för det okända. En majoritet röstade inte av rädsla, utan av hopp. Ideal. Och en önskan om en bättre framtid.
Obama är inte ensam. Han kan iten ensam göra saker bättre. Vem vet ifalld et blir en skillnad?
Men i morse började jag våga tro på männsikan.
--Cynikern i mig fick stryk--- YES WE CAN
Ja det är klart att jag hejat på Obama som alla andra, faktum är att jag hade varit glad även om McCain vann. Valet har varit historiskt, inte bara för att det har handlat om både en svart man och en kvinna som kandiderat för att bli president kandidat, eller att en kvinna för andra gången i historien har kandiderat som vicepresident. Nej det var historiskt för att aldrig förr har två så fantastiskt lämpade kandidater slagits om presidentposten.
Men imorse fick jag, i mitt inre uppleva en ny känsla, en känsla som jag aldrig förr har erfarit.
Tron på människan, tron på demokratin, tron på förnuftets seger.
Och det var en sådan underbar känsla.
Barack Obama, må vara en fantastisk talare och en sann, rättrådig och bra politiker. Men han är inte ensam. Han må vara USA's näste president, en av de mäktigaste männen i världen. Men han är inte ensam. Han kan inspirera till förändring, till skapandet av ett bättre samhälle. Men han är inte ensam och han kan inte heller göra det ensam.
Vi ska inte tro att nye Messias är kommen.
För det är nästan så diskussionerna går. Men räddaren är inte här.
Det som fick mig att beröras till tårar under Barack Obamas segertal. Känslan som uppfyllt mig under hela dagen. Känslan som inte lyckats kvävas av den cynism som jag alltid annars ser det politiska spelet med.
Det var ett litet spirande hopp om människan. En spirande ren tilltro till att det finns något bättre hos människan.
I natt valdes en president i USA, inte på premisser om rädsla för krigshot, kriminalitet, eller något annat som kan tillskrivas den lumpna skrämseltaktikens arsenal.
I natt valdes en president i USA på premisser om hopp, ideal, och en bättre framtid.
En majoritet av de amerikanska väljarna valde att se bort från rasbarriärer, kulturella barriärer, barriärer om rädsla för det okända. En majoritet röstade inte av rädsla, utan av hopp. Ideal. Och en önskan om en bättre framtid.
Obama är inte ensam. Han kan iten ensam göra saker bättre. Vem vet ifalld et blir en skillnad?
Men i morse började jag våga tro på männsikan.
--Cynikern i mig fick stryk--- YES WE CAN
Kommentarer
Trackback
