Nu undrar ni kanske vad som hittades på i det Frikadellikanska livet under midsommar.
Svaret är: Inte mucho.
Frikadellen är en dam med en flodhästs omfång och ben som vedträn som denna midsommar tog en raincheck och la sig på soffan.
Inte var jag ledsen för det.
På söndagen lyckades jag baxas ned till den lyckligaste platsen på jorden - Ullared - tillsammans med min lilla karl.
Medan de andra tjejorna storplanerade sin outfit för midsommarafton storplanerade jag min outfit för just denna dag, två dagar senare.
Vi plockade på oss strumpor, konstiga krukor och DVD-boxar som sig bör. Men vi såg också till att ordentligt preppa inför det annalkande föräldraskapet.
Endast en bråkdel av det införskaffade.
Den gravida halvan av paret har dessutom tacksamt smygöppnat en av babyatiraljerna under de senaste kokheta dagarna.
Att vara fullständigt enorm med nya svettrelaterade problemområden skapar, så att säga, även nya behov.
Jag är inte under några som helst omständigheter på det klara med hur min datormus resonerar när den tror att en intensivt blinkande röd lampa på något sätt hjälper till i processen att motverka batteriets raska steg mot döden.
En liten blinkande aggressiv lampa lär ju inte minska elproduktionen. Eftersom jag låtit den hållas i tre dagar nu har den heller ej önskad effekt på sin användare. Dumt.
Vi tog vårt pick och pack och flyttade från en obarnvänligt liten lägenhet i ett obarnvänligt trafikerat område i Majorna och hamnade i en barnvänligt rymlig lägenhet i ett barnvänligt område längre ut från stan.
Just det barnvänliga i det hela som lockat just oss har ju uppenbarligen appelerat även till andra personer med barn, vilket innebär att området är fyllt med - just det - barn.
Nu är barn väldigt käcka och trevliga, men i nuläget är området fyllt med sommarlovslediga barn. Dessa sommarlovslediga barn har i regel föräldrar som fortfarande inte har fått semester vilket innebär att dessa sommarlovslediga barn lite driver runt, lite vind för våg, i området som de för närvarande behagar.
Det vore för all del ingen fara om det inte förhöll sig så att de sommarlovslediga barnen har sommarlovslediga äldre pubertala syskon som hittills sovit sig genom dagen, medan de yngre syskonen glatt förgyllt ljudbilden med idogt fotbollshamrande mot diverse husväggar.
När de yngre syskonen på föräldrarnas anmodan baxas in i hemmets trygga vrå, ja då kommer storasyskonen fram!
Storasyskonen har olyckligtvis, till större antalet, begåvats med mopeder.
Tydligen är det så, har jag nu lärt, att om man bor i barnvänlig förort och är i tonåren kan man inte ta sig fram till fots. Nej. Man skall i hög fart karavanna fram på gångbanor och andra förbjudna leder, i högsta fart. Motoljudet är tydligen inte nog, för när man är upprorisk tonåring i mitt område, då ska man tuuuuuutaaaa sig fram genom natten.
Det är alltså inte bara bekymmer över tvivelaktigheten att dessa ungdomar varken tänker på sitt ekologiska fotavtryck eller klimatkompenserar som håller mig uppe på nätterna.
...att Facebook låter mig njuta av äran att få mig personligt tilldelad reklam.
Jag tycker det har blivit lite väl mkt reklam i stil med blöj/ta-vackra-svartvita-kort-på-dig-själv-i-trosor-medan-du-gör-ett-hjärta-mot-magen/teckna-en-vuxen-försäkring under den senaste tiden. Inte får jag reklam för fertilitetsbehandlingar längre i alla fall (som Facebook väldigt ivrigt bombaderade mig med ett tag)...
Det hela får mig att misstänka att addsen, som ju har poppat upp i särskilt stor skara under detta tema på sistone, inte bara scannar info som jag själv angivit om ålder osv. Nej kanske finns det ngt litet program där ute som lixom råkar läsa och känna av vilka ord som jag exempelvis statusrapporterar om (flodhäst, hata stödstrumpor, jag har inga kläder att ta på mig längre, osv...)
Nu är lägenhetsjäkeln mer eller mindre färdigstädad.
Det osofta med att flyttstäda är att varje gång man tror att man är nästan klar kommer man att tänka på någon sjukt omständig detalj som man fortfarande inte tagit tag i.
Som att skrubba ugnen till exempel.
Eller frosta av frysen.
Eller rensa avloppet.
Eller bara skrubba ungsjäveln.
Jag är beredd att påstå att jag hellre går ut i krig än någonsin flyttskrubbar en ugn igen.
Teamet som städade lägenheten idag. Från vänster: Käcka storasystern, arma modern samt yours truly. Bild ej tagen idag...
...är att jag har jobbat förjäkla mycket. Vilket jag har jonglerat med planerandet samt genomförandet av en flytt en groendes pregnans, ansatser till körkortsinbringande samt viljan att då och då insupa sommaren.
Dessutom har det inte hjälpt att arbetssituationen bitvis har krävt en del resande runt i Svea Rikes glada land.
Det har bitvis varit tröttsamt. Men å andra sidan. Hade jag inte haft den delen av tillvaron hade jag aldrig, aldrig, fått uppleva serveringen av den här hamburgaren i Helsingborg.
Och jag är inte säker på om det är en erfarenhet som jag skulle vara beredd att avvara.
Det har hänt en hel del sedan sist jag lät meddela mig.
Bland annat så har vår Trabant körts fram och vi har faktiskt flyttat till vår nya lägenhet!
Det innebär dock inte att vi exempelvis har packat upp mer än hälften av kartongerna, trots att det var två veckor sedan vi flyttade, eller att vi för den delen har flyttstädat vår gamla lägenhet.
Men det ska det bli ändring på! I alla fall när det gäller flyttstädet!
Alldeles strax packar vi ihop städprylisarna och baxar iväg oss mot gamla lägenheten.
Det känns ju så där motiverat när man är stort som en valross och vig som ett kylskåp.
Och egentligen inte är lämpad för någon annan aktivitet än den nedan:
...och att jag inte har den minsta rätt att åter kräva er uppmärksamhet.
Men Katten Sigrid är oskyldig. Hon ska inte behöva lida för att hennes matte inte har skött sig och uppdaterat som hon ska. Särskilt inte i stunder som dessa.
Katten Sigrid överaskade sin matte och husse med att släpa ett bakben efter sig för en vecka sedan. Matte och husse drog i förtvivlan iväg till veterinären och beredde sig på det värsta. Stroke. Höftkula ur led.
Veterinären klämde och kände och kunde efter ett tag konstatera inför det bekymrade kattägarparet att det hela bara rörde sig om en sträckning.
En liten lårsträckning alltså. Katten Sigrid ordinerades vila och katternas svar på voltaren en vecka. Voltarenkuren visade sig dessutom vara smaktillsatt med någon form av kattsmaskens så Sigrids medicinentusiasm har växt för var dag som kuren har fortlöpt.
Nåväl.
Nu går Sigrid stadigt på sina fyra ben. Veterinären rekommenderade dock att om man vill satsa på sin en till synes artros- gråstarr- samt diabetesdrabbad 18-årig katt så bör man åtminstone göra ett par tre blodprov för att undersöka vilka andra åkommor den gamla damen kan tänkas lida av.
Katten Sigrid fick därför åter köras till kattdoktorn idag och mötte en behandling som hon upplevde som mindre positiv än den goda dos sockerklistrig kattmedicin hon hittills fått erfara.
Hennes lilla kattben rakades och stasades medan en lång och hiskelig nål filades in för att tappa henne på några rör blod som skulle labanalyseras. Katten Sigrid uttryckte ett hjärtskärande missnöje medan Matte kände sig skurkaktig som höll fast.
Sedan följde den lilla betalningsdetaljen för besväret. Där uttryckte Matten Frikadellen ett hjärtskärande missnöje medan plastkortet befriades från 1700 riksdaler.
Katten Sigrid låter hälsa att det varit en hård dag. Matten Frikadellen är benägen att hålla med.
