Kör ba' på.
Jag skulle kunna radda upp en rad ursäkter om varför jag inte bloggat på flera månader.
Jag skulle kunna bedyra att jag minsann inte kommer svika denna gång.
Men fuggit', nu kör jag bara på.
Imorgon ska jag och min kille på trettioårsbaluns.
Vi har barnvakt, jag ska ha på mig rött läppstift och kortkort. Någonstans ska man förnimma den fräcka i-svängen-bruden som ligger och kurar någonstans där under alla lager av vaknätter, välling, sandlådevänliga skor och nä-men-en-gigantisk-snorkaka-på-vänstra-axeln-är-det-ingen-som-märker.
Jag är galet pepp. Det känns på gränsen till overkligt att komma ut bland riktigt. Där ute i stora vida världen där livet uppenbarligen har fortsatt som vanligt utan hänsyn till den kokong av bebisbubbleri vi har befunnit oss i de senaste 15 månaderna.
Någon gång före bebisbubblan.
