frikadellen

Ah! Den där känslan av att efter varje glas vin blir världen en vackrare plats, den var igår fullständigt sann!

Klart man tar ett glas till då.



Varannan vatten? Vem är du? Carl-Henric Svanberg eller?

Nu skall jag alldeles straxens iväg och träffa två alldeles underbara barndomsvänner. När det var vuxenkalas på den tiden vi var kids, brukade vi bollas in i ett rum med chips och video-film. Där satt vi i TV-rummet och klunkade zingo, fnissade och när filmen tog slut spelade vi monopol (eller smög ut till vuxenkalaset och snodde obevakade vinslattar)

Oftast hade vi så roligt att när föräldrarna skulle gå hem bönade och bad vi om att få stanna och ibland fick vi det. Då sov vi över hos den vars föräldrar hade haft festen. Under morgonen som följde satt vi invirade i täcken och fortsatte monopolspelandet fram tills det blev kväll och våra föräldrar kommenderade hem oss.

Nu för tiden träffas vi en gång om året ungefär. Än idag har vi svårt för att avsluta det roliga när kalaset egentligen är slut så fastän vi närmar oss trettio så brukar våra middagar ändå sluta i pyjamasparty och separationsångest.

Så nu ska jag susa iväg o träffa dessa två finingar och komponenter i vår perfekta treeighet!

En stor del av detta inlägget går för övrigt egentligen ut på att jag ska få lägga upp ett kort och visa hur tjusig jag har gjort mig. Jag har fönat håret men utomhus har himlens alla portar öppnat sig och lägger nu grunden till nästa syndaflod = platt blött hår inom loppet av en milisekund. Om jag inte publicerar bildbevis kommer omvärlden aldrig få veta hur fin jag var för en kort stund just denna kväll.



*tihi*

Ekonomisk kris, check.

Främlingsfientligt parti i riksdagen, check.

Vad som verkar vara en ny laserman fast i Malmö, check.

Det verkar som 90-talet är tillbaka.

Allt som fattas nu är en folkpartist som uppmanar till att sjunga "we shall overcome".

Igårkväll var en alldeles vanlig kväll. Vi borstade tänderna, ålade på oss flanellpyjamasarna pussade varandra godnatt och lade oss.

Då upptäckte vi en sak:



Taklampan lyste fortfarande.

Helt plötsligt var kamratskapen oss emellan som bortblåst. Kvar var endast två envisa individer redo att utkämpa det segaste av uthållighetskrig. I sängen låg alltså två über-obstinata 26-åringar som tvärvägrade resa sig upp och gå och släcka.

- "Jag kan sova med lampan tänd" påpekade jag.

-"Det kan jag med" framhöll min kille.

Så låg vi så, väntade ut varandra. Och led av den tända taklampan.

Tills jag visade mig vara den starkaste av oss båda när min kille till slut vek sig och gick upp för att släcka lampan.

Som tur var innebar min seger ett mörker som dolde mitt hånleende.

Men dessvärre inte mitt högljudda segerskratt eller mitt modesta utrop för att sammanfatta läget:

-Victory!!

På min killes mammas skrivbord stoltserar ett av hennes älskade sons hantverk från högstadieslöjden.

Den är gjord i trä och föreställer...


...ja den föreställer...

...alltså det är en...

..ja det är en...?



..eh... ...en trägrej?

Med en skejtboard? Och prickar?

Och en inte helt uppenbar funktion?

Killar, precis som tjejer, eller folk i allmänhet kan ibland uppleva att temperaturerna växlar. Kallt ute, varmt inne. För att värja sig mot växlande temperaturer brukar en vanlig metod vara att klä sig i åtminstone två lager. En tjocktröja mot utomhuskylan och en T-shirt under, för behagligare inomhustemperaturer.
Detta koncept har killarna, precis som tjejerna till fullo förstått.

Nu kommer det kluriga.

Det killarna inte har förstått, det är hur man kränger av sig den där tjocka övertröjan när man är inomhus, utan att dra med sig hela T-shirten. Upp flyger tröjan och undertröjan, fram flyger en glad raggarsträng, en spirande ölmage och små friska håriga bröstvårtor. Först efter mycket om och men lyckas de återfå fattningen och griper tag i T-shirtkanten och gömmer åter sin (ofrivilligt?) blottade lekamen.

Är tjocktröjeavdragnignen är killarnas (misslyckade?) motsvarighet till tjejernas uppstickande string eller luta-framåt-för-att-visa-mer-av-tuttsen-trick?

Tänker de: nu har jag en chans att visa överkroppen lite oavsiktligt, så får damerna ögongodis och förhoppningsvis en teaser om vad som kan bli deras?

Eller?



För då måste jag tyvärr meddela bästa herrarna att det krävs mer än så för att få MITT munvatten att rinna.

Kort resumé av gårdagen.

Var på landet i världens härligaste höstsol. Klippte gräs och skrotade runt i trädgården med en viktig min och sa saker i stil med "den som gör höstvård har mycket gratis på våren" och andra visdomsord jag har förstått att trädgårdsfixare mumlar.



Här försöker Frikadellen visa hur skönt det är i solen men ser mest arg ut.

Efter ett dagsverke på landet susade jag tillbaka in mot staden och hälsade på hos Käcka Storasyrran med kille + Bäbis-Bella.



Som dagen till ära exprimenterade med nya användningsområden för up n go-blöjor.

Resten av kvällen spenderade jag med att psyka Storasysters katt.



Sen gick jag hem.

Jag och min Dude ska strax dra ut och fira in helgen genom att intaga måltid på lokal. Var vet vi inte än. Diskussionen kring valet av restaurang gick ungefär så här:

Jag: Bellini?

Han: Steak House?

Jag: Vino Pasta?

Han: Beefeater?

Jag: Pasta etc.?

Han: Flying Scotsman?

Översättning; Jag: Pasta? Han: Kött?

Översättning2; Jag:Spannmålsbaserad kost, kolhydrater, sammansatta sockerarter och gluten? Han: Animalisk produkt, proteiner, järn och B-vitaminer?

Oklart i nuläget hur vi ska lösa detta.

Plötsligt var fjärrkontrollen borta.

Jag och killen låg i varsitt hörn i soffan medan "Christine" dundrade på i TV-rutan. Anklagelserna haglade fram: "Det var du som hade kontrollen senast". "Nej det var du". Tätt följt av: "Gå till TV:n och ändra kanal", "Nej gör det du!" "Det är ju du som har slarvat bort kontrollen" "Nej det är du!"

Då avbröts vi av ett försök till återhållet fnitter från Sigrids sida.

-*Hmpfnnnnniiiissss* lät det.



Intrigören Sigrid.