frikadellen

Panikfirar tredje advent. Det blev inte av förra helgen (vinterkräkis osv osv) och imorgon är det fjärde.

Man kan ju inte hoppa från andra till fjärde bara sådär så nu firar vi allt vad vi orkar!

Glad tredje advent!

Denna dag har spenderats i panikshoppingens tecken.

Jag avrundade det hela med att råka peta denna uppy di bummy på Tomas von Brömssen som stod framför mig i kön på brothers:

Hemma igen konstaterar jag att hemmet har behandlats enligt temat ond bråd död.

Medan det går som på räls mot Götlaborg (hehehe) så noterar jag att Personliga Pelle (pellespersonliga.blogg.se) har valt ut just MIG som kalenderflicka så här dagen som skall vara allas vår levnads sista.

Pelles personliga pepp är faktiskt en bärande anledning att jag masat mig tillbaka till bloggskrivandets ädla konst!

Det ska GIVETVIS firas med en entusiastisk självtagen bild!

Håll till godo:

Får jag se min baby igen. Lilla mammahjärtat skriker av längtan.

Men tills dess ska jag med stor intensitet njuta av känslan av ostörd sömn kan erbjuda.

En liten stilla middag så här på hotellet:

I helgen bjöd Ongen på en serie kaskadkräkningar. Förutom det hemska i att lilla mammahjärtat brister av att se sin lilla onge sjuk, och lilla tålamodet brister av att svabba spyor kors och tvärs så brister också lilla hoppfullheten om att själv få vara frisk kommande tid när man själv i helhet är marinerad i spya.

Jag var tämligen säker på att kunna räkna med att bli sjuk inom loppet av de närmaste dagarna. Jag kände det som en gangster som hamnat i onåd hos bossen och ska lönnmördas men har accepterat sitt öde. Man ba' please, just not the face.

Ungefär precis när fristen för inkubationstiden var slut, och jag precis börjat andas ut, kom vinterkräkisen som den lönnmördaren den är. Min kille klarade sig helt (den jäveln) och i övrigt har jag spenderat dagarna i ett socialt stigma, typ spetälska.

Nu sitter jag på ett tåg till Stockholm för att jobba ett par dagar. Jag har sett vansinnigt mycket fram emot att komma iväg ett tag men nu har jag ångest över att inte träffa min dotter förrän på fredag.

Vy från mitt fönster:

Om någon undrar vad Frikadellen gör så kan jag meddela att jag har tagit bloggledigt pga vinterkräkis.

Först dottern. Nu jag.

Nu är det så att killen som inte fick vara pepparkaka tydligen inte fick vara det för att de inte skulle sjunga pepparkakssången. Mkay?

Och om det vore så att en lärare i Laxå förbjudit pepparkakor av andra skäl så är det inte representativt för resten av Sverige, MKAY?

Det kanske är så att det för vissa individer finns en poäng att framställa andra individer - sånna som kämpar hårt mot rasism och för lika möjligheter för alla - som överkänsliga neurotiker?

Sen vill jag tillägga att jag är JÄTTEGLAD att man ÄNTLIGEN plockar bort rasistiska nidbilder från trettio-talet ur en känd barnfilm man tittar på under julafton.

Det har liksom känts lite obehagligt ett ganska bra tag att just denna nidbild, av en folkgrupp som utsattes för ett enormt folkmord i Europa inte ens tio år senare, har visats på TV år efter år.

Men nu har Disney tagit bort den bland flera. Tack.

Idag har min lilla karl blivit 29 år gammal.

Jag köpte två Big Bang Theory-boxar. Karln nämnde vid något tillfälle att han upplevde att jag överanvänt "jag födde ditt barn"-kortet lite väl mycket i TV-sammanhang under det senaste året med resultatet att BBT säsong 4 och 5 följts undermåligt, när jag har propsat på att vi ska titta på Hollywoodfruar och annat.

Jag tyckte det var en ganska klockren kompensation att köpa DVD-boxarna.

Jag har också lidigt oerhörda våndor när vi tittat på Vänner repris hundrafemtioåtta i vetskap om att det i huset existerat färska osedda BBT-avsnitt. Den där jäkla karln som inte ville öppna sitt paket på förhand asså!

Jaja. Nu kan jag inte skriva mer. Jag har ett själviskt nyttjande av min karls födelsedagspresent to attend to...

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/813285/images/2012/pic_50cb89549606ee5905ceeb41.jpg" class="image">

En liten uppdatering så här om sena aftonen.

Jag försöker lägga min dotter som i detta nu sitter på mitt huvud.

Man ba' ska du sova?

Hon ba' nej.

Brook Benton - Soul Santa from Samantha Scott on Vimeo.