< Till bloggens startsida

Jag har kommit en lång väg sedan 1998

Göteborg har invaderats av triljoner ungdomar i träningsdräkter. Stressade tränare står och hojtar på utrikiska på spårvagnen och stans alla tonårstjejer går i spinn.

Det är Gothia Cup. En vecka om året då ungdomar från jordens alla hörn spelar fotbollscup mot varandra. Framför allt kryllar stan av tonåriga pojkar. Något som stadens tonåriga flickor uppmärksammar med stor entusiasm.

I mina unga dagar var Gothia Cup den absolut mest magnifika veckan om året. Från tidiga morgonen till sena aftonen sprang vi staden runt för att få ut den ultimata Gothia Cup-upplevelsen. Viktigast av allt var så klart de exotiska killarna. Mest intressanta var de brasilianska killarna (för de var snyggast) och de amerikanska (för de pratade som på film, engelska alltså, när man är fjorton är ALLT på engelska fräckt).

Vi hängde utanför skolorna där de bodde, vi hängde vid fotbollsplanerna där de spelade matcher och framför allt hängde vi på 6 av 6 möjliga discon där spännande möten kunde ske. Fröken Taks mor kom prick halv tolv varje kväll och plockade upp oss utanför discot. Var vi inte där i tid kom hon in på dansgolvet och hämtade oss. Detta fick ju absolut inte ske så vi var punktliga.

Vi började nedräkningen i almanackan ett halvår i förväg. Vi planerade minutiöst vad vi skulle ha på oss dag för dag, vi sprayade blondspray i håret, vi (framförallt jag) stoppade bomull i BH:n och vi bombaderade ögonen med kajal. 

Nu när jag ser de små svettiga pojklagen i samklang med nya generationers blonderade fjortonåriga tjejer kan jag inte hindra mig från le en smula med nostalgi i blick.

Samt konstatera att jag kommit en lång väg sedan 1998.



Liten rödhårig Frikadellen Gothia Cup 1999, tagen för nästan exakt elva år sedan. 1999 och 1998 var mina glansår i Gothia Cup-entusiasm.

Den söta amerikanska killen på bilden blev kär i mig och jag blev nog lite förtjust tillbaka. Vi tog ett mycket dramatiskt farväl där vi pratade om att vi fortfarande skulle vara under samma måne och stjärnor även om långt borta från varandra.




De coola amerikanska killarna.



Vi hängde med ända in i kaklet och tog våra farväl på flygplatsen.


Kommentarer
Mia

Gud vad jag är glad att jag har lämnat stan. Jag har också kommit lite längre. Vi hade fullt upp förrförra veckan dä det var handbollscup... Alla ynglingar och flickingar skulle handla godis på VÅRT Willys på Sten Sturegatan. Argh. Milslånga köer...



/Tant Mia

2010-07-21 @ 21:40:21
URL: http://www.menmia.se
anne

Ja, se den kärleken, den kärleken...



Fast hade du varit litet äldre kanske det hade blitt något med the dude, så gjorde jag!



Ja, ingen Gothia Cup-spelare, men väl en turistande americano...

2010-07-21 @ 22:00:06
URL: http://annnne.blogg.se/
Mia

SV: skönt att vi är på samma nivå :) jag glömde att säga att din story med amerikanen var rätt söt ändå... så rött när jag läste gothia. haha...

2010-07-22 @ 11:03:10
URL: http://www.menmia.se
Selma

Åh, så sött! Jag har faktiskt recyklat min fjortonårskärlek och gift mig med honom jag.

2010-07-22 @ 11:40:42
URL: http://frunatmaken.wordpress.com
Selma

Sv: Vi hade en lite fling på en vecka när jag var fjorton och han sjutton, så en lite syndigt återfall när jag fyllt nitton. Sen var vi gifta på varsitt håll och bara kompisar. Två skilsmässor och en massa år senare tog vi omtag.

2010-07-22 @ 12:22:52
URL: http://frunatmaken.wordpress.com
ullisar

å herregud. tonårsförälskelser? himlastormande vidriga och fantastiskt underbara!!

2010-07-22 @ 21:45:02
URL: http://ullrika.se
Josefine

haha usch ja det måste ju vara bland det värsta som finns, alla dessa spårvagnar ;D men det gick toppenbra!



haha åh gothia minnen, det har man några :)

2010-07-22 @ 21:56:11
URL: http://emmajosefinee.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0