Kattvaka.
Idag är jag mycket mycket trött vilket beror på flerfaldigt avbruten sömn. En katt med smak för uppesittarnätter bjöd på särskilt aktiv vakenhet inatt.
Nattens absoluta paradnummer utgjordes av:
(1) Sigrid befann sig av okänd anledning längst upp på (2) soffkudden som välte och föll på (3) min gitarr vilken är ett instrument som vid fall på (4) element faller med viss resonans.
Vilket är ett mindre angenämt sätt att väckas på klockan 01.30 på natten.
Ett uppvaknande av denna art innebär dock en viss avsaknad av koherens med verkligheten. Jag flög bokstavligen upp och trodde något dramatiskt hade hänt med mitt hem. Typ att det hade blivit träffat av en sovjetisk raket eller att en lastbil kört in genom fönstret.
-Åh du är vaken, utbrast Sigrid lyckligt. Strålande!
En ytterst pigg och något stirrig katt jamade efter mig och ställde krav ur vilkat jag kunde uttyda ge mig mat, klappa mig, klia mig samt rensa min låda. Shhhh det är mitt i natten, sa jag och slog dövörat till.
Klockan 4.00 vaknade jag återigen av en bestämd katt som tyckte att natten defenitivt var slut. Upp, beordrade hon. Upp! Upp! Upp! Hon malde på, med undantag för små korta pauser, ända fram till den lyckliga tilldragelse att min klocka ringde halv sex.
Jag tror jag kan förstå hur småbarnsföräldrar känner sig.
Jag är trött.
hahaha jag har två katter, och en mjaouar/skriker/gapar runt tre på natten helt plötsligt för att den vill ut... och den slutar aldrig!!
ibland saknar jag mina katter, men inte efter det här inlägget. fy fan för att bli väckt kl 4 varje morgon alltså.
Jag tror du får skicka Sigrid på Boot Camp hos Anne!
hoho vilken icke munter uppsyn ;-)
Fint beskrivningsfoto av brottsplatsen!
I detta fall är jag glad att jag inte tål katter, varken på det ena eller andra sättet...
Hoppas kommande natten blir lugnare nudå!
sv: haha ja har märkt det... :P men det får man vara, katter är awesome!
haha herregud, då vet jag vad jag har att vänta mig med lilla Chiquita ;)
