Illamående.
När jag hade kommit igång som bloggare bestämde jag mig dels för ett antal saker om mig själv som jag aldrig skulle berätta, och dels för ett antal ämnen som jag inte heller skulle diskutera här.
Bland dem ingår politik och därmed även mina egna politiska åsikter.
Jag kommer nu göra ett avsteg från detta genom att vädra det fullständiga illamående och den avsky jag känner inför att SD nu har tagit sig in i riksdagen.
Jag mår illa på riktigt. Det riktigt vrider och vänder sig i maggropen och hela mitt jag vill bara skrika neeeeej. Nej! Nejnejnej. För fan.
Inte i Sverige. Inte här!
Vad har hänt? Varför blir inte människan en bättre varelse? Varför vaknar denna misstänksamhet hos människor gentemot andra, gång på gång, genom tiderna och genom århundradena? Varför letar vi människor att ständigt skuldbelägga andra för att slippa se inåt och rannsaka oss själva?
Varför, varför, varför?
Jag vägrar tro att nästan 6% av Sveriges befolkning är renodlade rasister. Jag vill inte tro det. Det gör för ont att tänka så. Jag vill tänka att de är ledsna, besvikna, åtsidosatta människor, eller människor nära individer som känner så. Människor som lämnats och glömts av de etablerade partierna, lämnats att vilseledas av ett parti och en politik som lovar snabba lösningar.
Men jag vill inte heller ifrånta människor deras eget ansvar. Att de i slutändan själva valt att rösta på ett rasistiskt parti. Jag vill inte heller prata om vilseledande, som om de som vilseletts är ovetande offer. Inkapabla att tänka själva eller ta egna beslut.
Men något är fel. Något har gått snett. Och tyvärr. Tyvärr tror jag att detta bara är början.
Inatt hände något vidrigt Sverige.
Jag nöjde mig med att bestämma inför mig själv att min blogg inte skulle bli en partipolitisk megafon. Sådana finns det nog av och de är så trista. Färdigtänkta tankar från en partitankesmedja, fy så trist. Att bestämma att jag alldeles skulle missunna världen mina politiska funderingar var för mig att gå för långt.
I fråga om SD håller jag fullständigt med dig. Man mår illa.
Jag kan inte annat än att hålla med... Min blogg har varit helt fri från politik tills i morse då jag inte kunde hålla inne med min avsky för SD längre. BUHUUUU!
Jag håller med, hade också tänkt att undgå massa politikgrejs i bloggen, men det gick ju inte längre.
Så jävla sorgligt att sd kom in i riksdagen... så jävla sjukt.
It's time to wake up and to smell the coffee...
På samma vis som Palme blev skjuten, Anna Lind mördad, på samma vis händer att SD kommer in i Riksdagen. Sverige är inte en skyddad del av världen även om vi kanske vill tro det. På något vis gäller det väl att försöka förstå vad som lett fram till detta och att sedan försöka förstärka "det goda", göra det till det självklara alternativet, så får vi hoppas att ingen näring sipprar fram till SD:s existens och att de vissnar och försvinner. Kanske naivt men skiten är här, vi har det framför oss nu-nu får vi göra något!
Det är hemskt. Så vidrigt. Att runt 300 000 personer ska ha så mycket att säga till om.
Jag kan varmt rekommendera "Världens lyckligaste folk" som handlar om hur det gått i Danmark sedan Dansk folkeparti kom in i maktcentrum. Det är skrämmande och obehagligt och jag är jätterädd att vi är på väg åt precis samma håll!
å käranån så sorgligt... fy. fyy!
