< Till bloggens startsida

Förlossningen, del 1.

Min förlossning då? Hur gick den till?

Jo det skall jag förtälja eder.

Det hela började många många dagar innan jag faktiskt blev förälder. Jag har själv trott, felaktigt uppenbarligen, att när värkarna startar – då är det dags. Då är det bara att sitta och klocka dem. Rytmiskt skall de minska i mellan rum, 8 minuter, 7 minuter, 3 minuter tills man plötsligt upptäcker att det bara är två minuter emellan. Då ska karln fumla fram blinycklarna, slira iväg mot sjukhuset med bilen, flyga över en broöppning, allt medan den blivande modern frustandas hysteriskt och skriker ”köööör snabbare”.

Men så var det inte.

Mina värkar kom dagen före beräknad förlossning. Ytterst lämpligt tyckte jag.
Jag ringde glatt in till förlossningen och förkunnade att nu var det minsann dags. Förlossningskoordinationen tyckte att jag skulle chilla samt ta två panodil. Hela natten som följde satt jag med penna och block i ett svettigt grepp och tajmade värkarna. När de kom med 4 minuters mellanrum väckte jag karln och meddelade med viktig ton att det nu var på gång på riktigt.

Ungefär samtidigt som jag meddelat denna mycket viktiga nyhet så bestämde sig värkarna för att försiktigt smyga sig ut från scenen och dra igen ridån. Som ett enfaligt eko blev de svagare och kom mindre ofta för att till slut avta helt.

Och så höll det på. Startade och slutade (gärna med start ungefär när jag ville gå och lägga mig) om och om igen. Från den 28 augusti till den 7 september!

Mer om den 7 september i kommande inlägg...


Kommentarer
Inga Magnusson

Det här får bli min första kommentar, fast det är lite fejk förstås. Jag har ju redan läst fortsättningen. Men jag har nu länkat till Din blogg från min blogg och vill ge en bra början på berättelsen om lilla Elviras födelse. ;-)

2011-10-11 @ 23:14:33
URL: http://inga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0