"Två panodil och en dusch"
Den som läst min tidigare beskrivning av en förlossning i verkligheten kan gissa sig till att den nog innehåller vissa självbiografiska inslag. Jag medger att jag eventuellt kan ha använt vissa självupplevda element som inspiration.
En sak har erfarenheten av att ha förlösts berikat mig med. Det är insikten om att jobba på förlossningskoordinationen eventuellt kan vara en av de enklaste jobben som finns.
Man har en och endast en mycket simpel uppgift, och det är att uppmana alla som ringer att ta en dusch/ett bad/två panodil och avvakta.
Svaret på alla frågor.
"Ta två panodil, en dusch och gå och lägg dig."
mhm.. håller med. föda barn gör jag aldrig om! Nu är jag för gammal iof, men sällan har man känt sig mer liten och betydelselös trots dödssmärtor.
Panodil kanske hade räddat mej?! Fast det fanns ju inte då.. ;D
