Om vi hinner
Idag har vi massa praktiskt att stå i.
* Vi ska göra veckans storhandling
* Vi ska handla blommor och annat krafs
* Vi ska fixa balkongen med ovanstående krafs
* Vi ska slänga ut julgranen
Nu är glada julen slut-slut-slut, julegranen kastas ut-ut-ut...
* Vi ska göra veckans storhandling
* Vi ska handla blommor och annat krafs
* Vi ska fixa balkongen med ovanstående krafs
* Vi ska slänga ut julgranen
Nu är glada julen slut-slut-slut, julegranen kastas ut-ut-ut...
Sorg
Ingen har missat att Lindex har släppt en Modern Preppy Let's-go-to-the-Hamptons Och-låt-oss-se-ut-som-vi-seglar-fast-vi-aldrig-varit-på-en-båt med Gwyneth Paltrow i fören som kapten?
Well. Inte jag heller.
De hade en liten tröja i den kollektionen som jag konstaterade var B-E-A-U-T-I-F-U-L. Jag letade högt och lågt land, rike och Lindex kring bara för att konstatera att den var slut. Överallt!
När jag just givit upp hoppet hände så plötsligt det fantastiska. Tröjan bara låg där plötsligt. Skrynkligt ihopslängd på en hylla. I rätt storlek. Hurlyckligt svingade jag inte Visa-kortet? Hur lyckligt svingade jag inte klädpåsen på min väg hem?
Kan ni då förstå hur ytterst förtvivlat ledsen jag blir ända in i märgen när detta händer?
Kan ni förstå det? VAVAVA?
Well. Inte jag heller.
De hade en liten tröja i den kollektionen som jag konstaterade var B-E-A-U-T-I-F-U-L. Jag letade högt och lågt land, rike och Lindex kring bara för att konstatera att den var slut. Överallt!
När jag just givit upp hoppet hände så plötsligt det fantastiska. Tröjan bara låg där plötsligt. Skrynkligt ihopslängd på en hylla. I rätt storlek. Hurlyckligt svingade jag inte Visa-kortet? Hur lyckligt svingade jag inte klädpåsen på min väg hem?
Kan ni då förstå hur ytterst förtvivlat ledsen jag blir ända in i märgen när detta händer?
Kan ni förstå det? VAVAVA?
Borde man oroa sig?
Jag försöker verka så där svalt inställd till monarkin som det bara går. Ondgöra mig över kungen, ironisera över Prins Daniels högskoleprovsresultat, fnissa åt Maddes SATC-livsstil, konstatera med bestämd röst att man ju minsann ser att Silvia har plastikopererat sig. Det sistnämda gärna med den sorts tyngd i rösten som om man konstaterar något fullständigt nytt, en iakttagelse ingen annan har gjort före en.
Men den där lilla Estelle. Jag kan liksom inte värja mig. Det är liksom för jädrans gulligt med bebisar. I ren upphetsning gjorde jag inte mindre än fyra rojalistiska uppdateringar på FB dagen hon föddes.
Och nu har de nya bilderna släppts och mitt hjärta bara smälter.
Men. Är det inte något som känns lite annorlunda?
Men den där lilla Estelle. Jag kan liksom inte värja mig. Det är liksom för jädrans gulligt med bebisar. I ren upphetsning gjorde jag inte mindre än fyra rojalistiska uppdateringar på FB dagen hon föddes.
Och nu har de nya bilderna släppts och mitt hjärta bara smälter.
Men. Är det inte något som känns lite annorlunda?
Separationsångest.
Jag har precis gjort ansökan om dagisplats till dottern.
Nu sitter jag och torkar ett flertal separationsångestladdade tårar storlek multilarge ur mina kycklingmammeögon.
Min lilla onge har blivit så sto-o-o-or...
Nu sitter jag och torkar ett flertal separationsångestladdade tårar storlek multilarge ur mina kycklingmammeögon.
Min lilla onge har blivit så sto-o-o-or...
Eller kanske det allra mest tippade?
Det är säkert en hel del som man inte kunde på förhand tippa att boken "Den ofrivillige monarken" skulle leda till.
Men jag är rätt säker på att ett deltagande i Let's dance kanske var det minst tippade...
Inte OK
Asså först var det dimma o askallt. Sen var det sol och tjottablängvarmt, Sen blev det dimma och askallt. Sen blev det sol och tjottablängvarmt. Igen.
Man ba: Vädret hallå skärp dig!
Man liksom ba: Fokusera!
Man ba: INTE OK!
Asså inte OK!
Man ba: Vädret hallå skärp dig!
Man liksom ba: Fokusera!
Man ba: INTE OK!
Asså inte OK!
Söndagsflanörer
Det har inte undgått någon att det är vår? Antar jag?
Det har faktiskt inte undgått oss heller. Så idag tog vi oss en långprommis in till stan, traskade runt i Slottskogen och avslutade med en öl i solen. Sen avslutade vi en gång till, denna gång med en glass, i solen.
Största händelsen idag är att nu är Dottern premiärad i konceptet vara-baby-på-filt-i-en-park.
Det kändes stort faktiskt.
Ongen glufsar i sig.
Karln tar kort på oss och missar de nya dojorna! Sjukt orutti. Han fick omedelbums ta om.
Jag och mina tre bebisar.(=Bebisen och dojorna).
Det har faktiskt inte undgått oss heller. Så idag tog vi oss en långprommis in till stan, traskade runt i Slottskogen och avslutade med en öl i solen. Sen avslutade vi en gång till, denna gång med en glass, i solen.
Största händelsen idag är att nu är Dottern premiärad i konceptet vara-baby-på-filt-i-en-park.
Det kändes stort faktiskt.
Ongen glufsar i sig.
Karln tar kort på oss och missar de nya dojorna! Sjukt orutti. Han fick omedelbums ta om.
Jag och mina tre bebisar.(=Bebisen och dojorna).
Spenderarbyxorna på
Träningen gick finemangens. Lite störigt när Sats-instruktörerna får feeling och börjar sjunga med i låtarna. Annars känner jag mig så där lugn och harmonisk som man ska göra när man har balanserat och strechat till panflöjtar i 55 minuter.
Jag kände mig så lugn och harmonisk att jag utan problem lyckades, inte bara tjacka de dära skorna jag snackade om, utan även en tröja.
Eller ja, när jag stod där och stack fram kortet var nog inte känslan helt oh hållet harmonisk. Den påminde snarare om den där känslan jag fick på körlektionen när jag skulle testa att accelerera fullfart framåt för att sedan tvärbromsa.
Ja. Utan tvärbromsningen då.
Body Balance och skor vareja...
Jag kände mig så lugn och harmonisk att jag utan problem lyckades, inte bara tjacka de dära skorna jag snackade om, utan även en tröja.
Eller ja, när jag stod där och stack fram kortet var nog inte känslan helt oh hållet harmonisk. Den påminde snarare om den där känslan jag fick på körlektionen när jag skulle testa att accelerera fullfart framåt för att sedan tvärbromsa.
Ja. Utan tvärbromsningen då.
Body Balance och skor vareja...
Tidsinställt!
När detta publiceras befinner jag mig i samma stund på ett känt gym med orange skylt vars namn börjar på S och slutar på ATS och utövar ett pass Body Balance.
Medan jag befinner mig där tycker jag att ni gemensamt i denna sal sjunger we shall overcome funderar över vad Dame Ednas glasögon gör på toppen av denna byggnad.
Kanske kanske kanske har jag med mig ett par små nya skodon hem. Eller inte. Eller så har jag dem. Eller så har jag köpt något annat. Den som lever får se.
Medan jag befinner mig där tycker jag att ni gemensamt i denna sal sjunger we shall overcome funderar över vad Dame Ednas glasögon gör på toppen av denna byggnad.
Kanske kanske kanske har jag med mig ett par små nya skodon hem. Eller inte. Eller så har jag dem. Eller så har jag köpt något annat. Den som lever får se.
När godheten vinner
Skor tänker jag.
I skor sätter man sina små fossingar. Ens små fötter som skall bära en fram igenom livet. Över asfalt, genom terräng och upp o ned i små krumpsprång kämpar de små liven. Instängda i strumpor och skor, gömda från allt vad livet där utanför har att erbjuda.
Om jag då har råkat snubbla på ett par skor på stadens torg för en summa som, av den som gillar att överdriva för att förtydliga poängen, kanske skulle kunna jämföras med den grekiska stadsskulden, och dessa skor råkar vara det vackraste jag sett, ja så vackra att de har hoppat som små lyckliga ekorrar i mina tankar sedan den dagen jag först såg dem, skall jag då vara så grym att jag förnekar mina kämpande små fossingar att få iklädas dem?
Ska jag verkligen det? Vore det inte grymt? Vore det inte hårt? Vore det inte OMÄNSKLIGT?
Nä. Jag menar det. Det vore allt för ondskefullt. Och sådan är ju inte jag.
Så jag tror jag drar ner på stan imorgon o tjackar de små livena.
Ongen fick en solhatt idag. Då kan väll jag få ett par skor imorgon?
I skor sätter man sina små fossingar. Ens små fötter som skall bära en fram igenom livet. Över asfalt, genom terräng och upp o ned i små krumpsprång kämpar de små liven. Instängda i strumpor och skor, gömda från allt vad livet där utanför har att erbjuda.
Om jag då har råkat snubbla på ett par skor på stadens torg för en summa som, av den som gillar att överdriva för att förtydliga poängen, kanske skulle kunna jämföras med den grekiska stadsskulden, och dessa skor råkar vara det vackraste jag sett, ja så vackra att de har hoppat som små lyckliga ekorrar i mina tankar sedan den dagen jag först såg dem, skall jag då vara så grym att jag förnekar mina kämpande små fossingar att få iklädas dem?
Ska jag verkligen det? Vore det inte grymt? Vore det inte hårt? Vore det inte OMÄNSKLIGT?
Nä. Jag menar det. Det vore allt för ondskefullt. Och sådan är ju inte jag.
Så jag tror jag drar ner på stan imorgon o tjackar de små livena.
Ongen fick en solhatt idag. Då kan väll jag få ett par skor imorgon?
Deklaration
Jag vet inte hur det är med er, men detta lilla inslag tog lite udden av ett annars positivt skattebesked.
Snart ska jag och lilla dottern iväg på ett mammababy-gympapass, som går ut på att mammorna gympar och bebisarna ligger på en filt och flaxar förvirrat åt sina mödrars aktiviteter. Mödrar och mödrar, det slinker förbi en och annan pappaledig också. De sitter beskedligt och tränar knipmusklerna med oss andra.
Motion ska ju vara bra för hälsan. Och god hälsa förlänger livet. Jag tackar skatteverket för att de påminner mig om att hur mycket jag än stretar emot så går jag ändå samma öde till mötes. Det gör vi ju alla. Skönt att veta att avslutningscermonin är förbetald.
Ett bekymmer mindre kan man säga.
Ähum.
Snart ska jag och lilla dottern iväg på ett mammababy-gympapass, som går ut på att mammorna gympar och bebisarna ligger på en filt och flaxar förvirrat åt sina mödrars aktiviteter. Mödrar och mödrar, det slinker förbi en och annan pappaledig också. De sitter beskedligt och tränar knipmusklerna med oss andra.
Motion ska ju vara bra för hälsan. Och god hälsa förlänger livet. Jag tackar skatteverket för att de påminner mig om att hur mycket jag än stretar emot så går jag ändå samma öde till mötes. Det gör vi ju alla. Skönt att veta att avslutningscermonin är förbetald.
Ett bekymmer mindre kan man säga.
Ähum.
Outfit på öppna förskolan
Jag vet inte hur det är med andra mammalediga (och pappalediga med för den sakens skull) men jag kan sakna sjukt mycket att ha en anledning att klä upp mig. Det var en av (givetvis många fler) grejor som jag gillade med att jobba på kontor. Det var en uppiggande känsla att få blåsa håret, måla mascara och knata iväg i prydliga kläder och känna sig piffig.
En snabb analys av min tvättkorg visar att den moderliga verkligheten omsätter en något mindre uppsättning kavajer och en något större volym av urtvättade gravidleggings, raggsockor och myströjor.
Därför har jag kommit att börja ta öppna förskolan på stenhårt allvar.
Men här råkar jag på ett bryderi. Problemet är att jag absolut inte vill verka övermejkad. Samtidigt vill jag inte låta en anledning att ta på mig någorlunda piffiga kläder glida mig ur händerna. (anledningen=träffa folk) Det hela leder till sjuuuuuk klädångest.
O så står jag där och dividerar bland klädhasorna och tappar helt och hållet känsla för att jag egentligen bara ska prata hårt vs. mjukt bajs, sjunga "ekorrn' satt i granen", dricka kaffe ur termos och hindra ongen från att peta i andra ongars ögon.
Men nu är jag i alla fall klar. Det blir ingen dagens outfitbild. Ni får helt enkelt föreställa er en Frikadell oproportionerligt uppklädd.
Men det blir en bild som avslöjar vad som plötsligt gett liv åt denna blogg.
Tada! En onge som kan sitta och leka själv!
En snabb analys av min tvättkorg visar att den moderliga verkligheten omsätter en något mindre uppsättning kavajer och en något större volym av urtvättade gravidleggings, raggsockor och myströjor.
Därför har jag kommit att börja ta öppna förskolan på stenhårt allvar.
Men här råkar jag på ett bryderi. Problemet är att jag absolut inte vill verka övermejkad. Samtidigt vill jag inte låta en anledning att ta på mig någorlunda piffiga kläder glida mig ur händerna. (anledningen=träffa folk) Det hela leder till sjuuuuuk klädångest.
O så står jag där och dividerar bland klädhasorna och tappar helt och hållet känsla för att jag egentligen bara ska prata hårt vs. mjukt bajs, sjunga "ekorrn' satt i granen", dricka kaffe ur termos och hindra ongen från att peta i andra ongars ögon.
Men nu är jag i alla fall klar. Det blir ingen dagens outfitbild. Ni får helt enkelt föreställa er en Frikadell oproportionerligt uppklädd.
Men det blir en bild som avslöjar vad som plötsligt gett liv åt denna blogg.
Tada! En onge som kan sitta och leka själv!
Till punkt och pricka. Typ.
När jag kokar ägg har jag ett perfekt tillvägagångssätt för att få det precis så där lagom löskokt som jag vill ha det.
Imorse följde jag detta schema till punkt och pricka. Jag låter vattnet koka upp med mitt ägg. När vattnet har nått kokpunkten stänger jag av plattan. Ställer äggklockan (ändamålsenligt namn) på fem minuter. Låter allt stå kvar att eftersjuda precis så länge.
När klockan ringt går jag nöjd i hågen fram till min kastrull för att intaga mitt perfekta ägg.
Då jag upptäcker:
Tomt!
Jag hade gjort allt rätt. Förutom den där ytterpyttelilla detaljen som gällde själva iläggandet av ägget.
Jaja. Jag gick upp 06.53 imorse och tyckte att jag hade sovit sjuuuuukt länge. Ledtråd?
Imorse följde jag detta schema till punkt och pricka. Jag låter vattnet koka upp med mitt ägg. När vattnet har nått kokpunkten stänger jag av plattan. Ställer äggklockan (ändamålsenligt namn) på fem minuter. Låter allt stå kvar att eftersjuda precis så länge.
När klockan ringt går jag nöjd i hågen fram till min kastrull för att intaga mitt perfekta ägg.
Då jag upptäcker:
Tomt!
Jag hade gjort allt rätt. Förutom den där ytterpyttelilla detaljen som gällde själva iläggandet av ägget.
Jaja. Jag gick upp 06.53 imorse och tyckte att jag hade sovit sjuuuuukt länge. Ledtråd?
Snart alldeles perfekt dag
Sjöfartsmuseet var... precis som det alltid har varit. Spännande hur man kan ha ett museum gåendes med exakt.samma.koncept.i.tjugo.år. Det känns som de hittat ett vinnande koncept och kör på det.
Å andra sidan kändes det rätt tryggt att veta att hur världen än ändras så kan man alltid komma tillbaka till sjöfartsmuseet och allt är precis som det alltid har varit. En liten bit av barndomen finns oförstört kvar bevarat.
Lite udda reminicande. Kanske.
Kidsen tyckte det var kanon. Två-å-ett-halvt-åringen sprang som uppvevad från akvarie till akvarie medan ett-halvt-åringen viftade uppjagat med armar och ben.
Man skulle kunna säga att det var en lyckad dag om det inte vore för att våffelbuffén utgått ur sortimentet.
Vilket är anledningen att jag tvingade min karl att tröststeka en hög pannkakor till mig, vilket han är i färd med att göra just nu.
Så om si-så-där en halvtimme skulle jag kunna tippa på att dagen ÄNTLIGEN känns fulländad.
- "Vad gör du?" Sa killen
- "Ingenting alls", ljög jag, då jag alltid blir lite generad när jag blir påkommen med att ta bilder till bloggen.
Å andra sidan kändes det rätt tryggt att veta att hur världen än ändras så kan man alltid komma tillbaka till sjöfartsmuseet och allt är precis som det alltid har varit. En liten bit av barndomen finns oförstört kvar bevarat.
Lite udda reminicande. Kanske.
Kidsen tyckte det var kanon. Två-å-ett-halvt-åringen sprang som uppvevad från akvarie till akvarie medan ett-halvt-åringen viftade uppjagat med armar och ben.
Man skulle kunna säga att det var en lyckad dag om det inte vore för att våffelbuffén utgått ur sortimentet.
Vilket är anledningen att jag tvingade min karl att tröststeka en hög pannkakor till mig, vilket han är i färd med att göra just nu.
Så om si-så-där en halvtimme skulle jag kunna tippa på att dagen ÄNTLIGEN känns fulländad.
- "Vad gör du?" Sa killen
- "Ingenting alls", ljög jag, då jag alltid blir lite generad när jag blir påkommen med att ta bilder till bloggen.
Mot Sjöfartsmuseet!
Nu ska jag, kidden, syrran och syrrans kid på Sjöfartsmuseet.
På Sjöfartsmuseet kan man inmundiga en väl tilltagen våffelbuffé, så man kan säga att vi åker lite för att titta på fiskar i akvarium och extremt mycket för att freaka loss bland våfflorna.
Den här tian har jag för övrigt vunnit fair and square. Killen utmanade mig att jag inte skulle klara att torka dottern om munnen utan skrik. Jag blev givetvis sjukt taggad och använde min absolut största moderliga list att leverera. Resultatet? En tia rikare.
På Sjöfartsmuseet kan man inmundiga en väl tilltagen våffelbuffé, så man kan säga att vi åker lite för att titta på fiskar i akvarium och extremt mycket för att freaka loss bland våfflorna.
Den här tian har jag för övrigt vunnit fair and square. Killen utmanade mig att jag inte skulle klara att torka dottern om munnen utan skrik. Jag blev givetvis sjukt taggad och använde min absolut största moderliga list att leverera. Resultatet? En tia rikare.
Nystart
Funderar att för femtifjärde gången återuppväcka denna blogg som en gång var min.
Fast just för stunden har jag inte tid.
Karln har köpt hem en låda rödtjut. Och jag gissar att han försöker skicka sublima meddelanden om syftet me't.
Inte mig emot säger jag!
Fast just för stunden har jag inte tid.
Karln har köpt hem en låda rödtjut. Och jag gissar att han försöker skicka sublima meddelanden om syftet me't.
Inte mig emot säger jag!
Men de va la en himla obekväm säng!
Amen åh sånt trökigt skämt menar ni!
Och o ja. Sorry Lorry får jag tillägga.
Men jag kände att jag på något sätt var tvungen att bryta den obekväma tystnad som lagt sig över den här bloggen sedan ett tag tillbaka.
Varför inte öppna med ett skämt lixom.
En dag i simhallen
Herrejujedamig.
Idag har jag och det lilla barnet varit på bebissim.
Det lilla barnet använder merparten av simtiden till att ta tag i sina fötter att tugga på, tugga på mammas händer samt titta oförstående på sin mor som ropar glada hejarop.
Sen tittar hon förvirrat på sin mor som skvätter vatten i ansiktet på henne och ropar DYK.
Och sedan tittar hon ännu mer förvirrat, samt en smula förtvivlat, på sin mor som hojtar DYK samt slänger ned henne under vattnet.
Under en av övningarna kunde man använda en leksak för de små liven att kika på, för att lura dem att tippa från magläge till rygg lite lätt och ledigt. Till min hjälp hade jag en gummifisk.
Efter att den lilla gummifisken var färdig-lekt-med släppte jag den i vattnet varpå den lade sig "belly-up", alltså så där som akvariefiskar gör när de har gått mot sälla jaktmarker.
-"Oj nu dog fisken" sa jag till dottern, och hade i samma sekund av misstag råkat få simbassängens fulla uppmärksamhet då tränaren olyckligt nog stod bredvid mig och precis hade bett alla vara tysta för att ge nästa stegs instruktioner.
Ja. Det blev lite dumt. Ähä. Kanske.
En helt annan dag.
Idag har jag och det lilla barnet varit på bebissim.
Det lilla barnet använder merparten av simtiden till att ta tag i sina fötter att tugga på, tugga på mammas händer samt titta oförstående på sin mor som ropar glada hejarop.
Sen tittar hon förvirrat på sin mor som skvätter vatten i ansiktet på henne och ropar DYK.
Och sedan tittar hon ännu mer förvirrat, samt en smula förtvivlat, på sin mor som hojtar DYK samt slänger ned henne under vattnet.
Under en av övningarna kunde man använda en leksak för de små liven att kika på, för att lura dem att tippa från magläge till rygg lite lätt och ledigt. Till min hjälp hade jag en gummifisk.
Efter att den lilla gummifisken var färdig-lekt-med släppte jag den i vattnet varpå den lade sig "belly-up", alltså så där som akvariefiskar gör när de har gått mot sälla jaktmarker.
-"Oj nu dog fisken" sa jag till dottern, och hade i samma sekund av misstag råkat få simbassängens fulla uppmärksamhet då tränaren olyckligt nog stod bredvid mig och precis hade bett alla vara tysta för att ge nästa stegs instruktioner.
Ja. Det blev lite dumt. Ähä. Kanske.
En helt annan dag.
Bajs. Varje bebisförälders favoritsamtalsämne
"Kom hiiit, kom hiiiit, kom foooooort", ropade jag upphetsat till karln, "kom och tiiiitta!"
"Va?! Är det, är det…?" Frågade karln ivrigt
"Ja!", hojtade jag, "ja det är det!"
"Åh!", strålade vi ikapp, "det är gult! Det är alldeles vackert senapsgult!"
Ja. Det vi förundrades så över var ju så klart färgen i vår dotters blöja. Senaste dagarna har vi turats om att förfäras över den växelvis grönskiftande blöjan till den mer dramatiskt dillgröna laddningen som dottern lämnat. Vi har våndats. Vi har oroats.
Vi har googlat.
Vi har diagnosticerat oss själva som nordens sämsta föräldrar.
Grönt bajs beror i regel på:
a) Virusinfektion. (Dålig pappa som drog hem virus i näsan)
b) Hög laktos i bröstmjölken. (Dålig mamma) Beror vanligen på att barnet får för lite ”grädde” och för mycket tunn mjölk, vilket i sig kan bero på:
i) Barnet har fel amningsteknik (superdålig mamma)
ii) Barnet får inte äta klart och får därmed inte eftermjölken (supersuperdålig mamma)
Jag ringde 1177 häromdagen. De var förvånansvärt oimponerade och konstaterade trött att bebisbajs ”ser ut så ibland” och att det inte var något att oroa sig för om bebisen verkade pigg och glad annars.
Idag var allt gult och vackert igen.
Och dottern?
Dottern har varit lika jollrande glad upplevelsen igenom, helt ovetandes om sina föräldrars förtvivlan.
Ligister 1985
Sitter och tittar på polisskolan 2 på kanal fem.
Av filmen kan jag konstatera att 80-talets ligister verkade i huvudsak florera i etniskt blandade grupper där klädkoden innefattar läderjacka med nitar samt spexiga frisyrer i blandade kolörer.
Detvaralltfördennagånghejdå.
