< Till bloggens startsida

Ja ni ser rätt

Alldeles riktigt.

Jag har pillat lite i designen och tycker att jag gjort ett ganska så skapligt jobb för att vara en css-analfabet, glad amatör samt hemmagooglare på html-koder.

Jag tycker dock det är lite störigt att högermarginalen, alltså det som följer: "Om" (och en schnögg bild på mig) inte ligger i linje med headern. Jag har försökt flytta i evigheter. Men det finns en gräns för hur länge man parallellt kan ignorera en gnällig dotter som undrar varför hennes mor övergivit henne.

Jag fick alltså ge upp och återgå till moderskapet.

Försökte nyss igen. Resultatet var inte lyckat och jag orkar inte fortsätta.

Är det någon som vet hur man göööör?



"Hur gör man?" frågar sig Frikadellen.

Dejtingspel.

Igår hade vi en BVC-tid inbokad. Den var inbokad istället för den som avbokades av BVC-människorna som skulle ha varit idag.

Men förra veckan avbokades den som skulle ha varit igår. Och istället inbokades en ny tid, åter, idag.

Som avbokades per telefon imorse. "Vi hör av oss om en ny tid"

Nu vill inte jag vara sån men nu tycker jag att BVC beter sig lite som en hal och strulig pojkvän. Och jag har inget val än att som enträget väntandes flickvän höka vid telefonen.

Ja.



Min gölli-gölliga onge. Som har lärt sig vinka (här med ett Fisher Price-tillbehör) vilket jag hoppas att få skryta med inför BVC:arna inom snar framtid.

Mot Plikta!

Jag var precis på väg att packa ner Ongens skötsaker i en mindre väl vald påse.

Jag hejdade mig i sista sekund och har numera motverkat ungefär hundra procent konstiga blickar i lekparken.


Ett hundliv?!?!

Jag har väntat länge på att publicera bilden. Jag tog den för några veckor sedan. Tänkte att denna måste ju vara med i bloggen. Så ska det så klart stå något vitsigt om den.

Nu kom jag ju aldrig på något fyndigt o bra.

Så jag publicerar ändå.


En resa i tiden

Denna helg har gått i forntidens tecken.
Vi körde (eller ja killen, mitt körkort är fortfarande… ehum… under konstruktion) tre timmar österut, passerade en avlång sjö stor som ett hav, för att landa i mörkaste Småland.

Långt inne i spenaten har våra vänner köpt ungefär det gulligaste lilla torpet som man någonsin kan tänka sig. På vår väg längs med de småländska grusvägarna passerade vi det ena stenröset efter det andra. Jag konstaterade ljudligt att det där med stenen som Karl Oskars pappa gick och petade undan, det var inte det minsta fabricerat. Småland är stenigare än vad ens Wilhem Moberg kunnat beskriva. Jag bestämde mig för att hylla de småländska böndernas stret genom århundradena och återberättade i cirka precis detalj utvandrarserien för min karl samt åtta månader gamla onge. Jag tror det var uppskattat.

Väl framme vid torpet fick jag leva Kristina och Karl Oskars liv ungefär på riktigt. Huset hade nämligen varken rinnande vatten eller elektricitet. Värmde upp gjorde vi genom att elda i öppna spisen. Kvällen spenderade vi genom att spela brädspel i ljuset av tända ljus. Somnade gjorde vi till en liten sprakande glöd i brasan.

Under dagen idag promenerade vi en långprommis förbi skylt efter skylt som markerade var det legat små backstugor och torp där kvinnor och män stretat sig fram på små magra steniga tegar. Det var en ganska överväldigande känsla att gå där folk levat och har kämpat, och där tidens tand nu sköljt bort de flesta spår utom en och annan husgrund.

Väl hemma i Götlaborg var jag givetvis ödmjuk inför mina insikter om allt vi tar för givet.
Men jag skämdes inte heller för att fräsa på golvvärmen i badrummet på max samt köra en tjugominutare i duschen.


Huset var utrustat med solceller. Det tror jag tillkom efter Karl Oskars tid.


I radioskugga

Plötsligt i småländska skogen händer det. Jag får täckning på mobilen.

Hej världen.


Alltså...

Min kille har handlat tandborstar.

Jag utgår ifrån att den högra är min.


Re-blogg-nässans

Ett knep kan jag faktiskt ta till, som jag fått i tips av min rara storasyster.

Det går ut på att man låter ena halvan av datorskärmen bestå av vad man nu vill trixa med medan den andra befolkas av teletubbies på Youtube.

Detta trix funkar faktiskt extremt bra.

Favoriten för närvarande är en version på arabiska som har den utomordentliga fördelen att vara femton minuter långt vilket ger den arma modern oceaner av tid att spendera på internettet.

Och så har jag lärt mig att räkna till fyra på arabiska.

1,2,3.... Arba!




Marhaba Tinky Winky, marhaba Lala, marhaba Po, walla Dipsy.

Helt bananas!

Amen lite vitsig var väll rubriken ändå... Jag blev lite stolt i alla fall.


Nu är den säsongen inne...

Räkna med overload av dessa i bloggosfären framöver...


I-landsproblem

Idag upptäckte jag något obehagligt.

Varmvattnet är borta.
Puts väck. Icke-existerande. Som en god vän som man inte förstod att uppskatta förrän den försvann. Skruvar man på varmvattenkranen kommer inget annat än isande kallt och ondskefullt vatten.

Så jag ringde fastighetsskötaren. Fastighetsskötaren drog en suck, som skvallrade om att detta inte var första gången idag han fått denna nyhet, och meddelade att felsökning var på gång och det hela strax skulle var avhjälpt.

Så kom karln hem. Han hoppade glatt in i duschen och tvagade utan problem kroppekakan ty nu var varmvattnet i full rullning. När jag som näste man på tur tågade in i duschen hade kallvattnet lite lägligt återfunnit sig i varmvattenrören.

Nu är det som så att detta återinträffade när klockan slagit efter-fastighetsskötarens-arbetstid. Så jag fick göra som på gammelmormors tid och värma vatten på spisen som jag sedan fick dutta bort den värsta ofräschheten med.

Och så slog det mig nyss att klockan inte bara slagit efter arbetstid – utan också helg!

Ja. Detta är så klart ett lyxproblem utan dess like. Folk kokar ju badvattnet i större delen av världen. Det är ganska få som har den ynnesten att man kan få vrida fram en laddning lagom ljummet badvatten direkt ur kranen. Men ja. Lite segt är det.

Jag en helt annan dag. Relevans - ingen.

Ok. Jag kanske tyckte att jag blev lite schnögg. Men annars. Relevans = noll.


Tacka vet jag 2000-talet

Häromdagen dängde det igång en dokumentär om Henrik VIII på kanal 10. Det var en lite mer upphottad dokumentärtyp som var utformad att intressera en generation uppvuxen med scenbyten och tempo typ ”2 fast 2 furious” och där mossiga utläggningar om 1500-talets realpolitik byttes ut mot en CSI-inspirerad testlaboration av G-krafterna i tornerspel, vilket genomfördes genom att de släppte tyngder från lyftkranar på griskadaver, vilket sedan illustrerades genom en dataanimation av kroppens inre.

 

Hur som.

 

Jag wikipediade in mig för att fräscha upp mina kunskaper om denne korpulente, polyamoröse konung. Som så händer när man wikipediar in sig på något så bjöds ett smoergasbord av stickspår som rörde såväl bifigurer i de 6 fruarnas hov, sjukdomar man vanligen dog av (spektra småsår till digerdöd) och annat smått och gott som figurerade i dramatiken som utspelades under 1500-talets dragiga slott.

 

Jag kan sammanfatta min läsning som följer:

Det var fett osoft att leva på 1500-talet.

Huvudsaklig anledning:

Döden lurade bokstavligen i varje hörn.

 

Till att börja med var det asfarligt att föda barn. Inte förenat med risker typ ”åh nej jag får bristningar”, utan typ man har tur om man inte får barnsängsfeber av barnmorskans icke-hygien. Det var dessutom asfarligt att föda barn om ens äkta make känner att hans manliga stolthet blir sårad gånger hundra om ongen råkar vara ett flickebarn. Då kunde han nämligen få för sig att anklaga en för otrohet och förräderi som svepskäl för att få hugga knoppen av en och äkta en ny fertil kvinna (tänk Anne Boleyn). Man får för övrigt inte vara störande smart till den grad att maken återigen känner att ens manliga stolthet står i gungning, för då ligger huvudändan av kroppen återigen illa till (tänk Anne Boleyn återigen). Om man nu är lagom smidig med sin intelligens och klämmer ut lagom mängd pojkar så kan man själv räkna med att ändå kola vippen vid 45 till följd av överdrivet barnafödande. Av ongarna överlever ungefär hälften av de som inte redan var dödfödda. Om en livaktig gosse överlever sina barnaår och allt ser soft ut och alla är glada, så kan han helt plötsligt falla död ner vid femton års ålder. Orsak: ”svettsjuka”. Aight.


Och om man nu ändå har lyckats födas utan att dö, växa upp utan att dö, bli vuxen utan att dö, så kan man av typ ingen anledning alls hamna i ”onåd” hos någon frälse eller kungen och då blir man avrättad ändå.

 

Slutsats. Tacka vet jag i)preventivmedel ii)jämställdhet iii)penicillin iv)demokrati v)rättsäkerhet

 

Frikadellen på smällen, när det begav sig. Inte förenat med livsfara.


Saker som har hänt under påsken

Vi har varit i Skåne.

image description

Jag har blivit mamma till ett gäng ärt-bebis-plantor.



Mitt påskris har kommit i puberteten...



...och har som följd av detta pollinerat bitar av lägenheten.



Min dotter har upptäckt Teletubbies.




Några axplock alltså.

Flax i tillvaron

Dottern satt med sin allra ill-rödaste ta-i-min och värpte på vad som verkade vara årets bajsbomb.

Jag och karln satte omedelbart igång tävlingen den-som-kan-leverera-flest-argument-till-att-det-är-den-andres-tur-den-här-gången. Jag vann. Men endast under förutsättningen att nästa blöja var min.

Ett par minuter senare kommer karln ut med en nybytt onge på armen och konstaterar att detta minsann nog var hans lyckas dag. Att han nog skulle köpa sig en lott.

Det var bara en kisseblöja! Utbrast han triumferande.

Ja. Man lär sig att uppskatta det lilla. Så här i småbarnstider.

Ps. Vi är on the road söderut


Nu är julen slut

Imorse fick karln ngt resolut i blicken.

06.47 åkte således granen ut.


Hen och henom

Jag blir provvo' av folk som blir provvo av:

* Hen eller henom

Huuuuur kan detta, ytterst praktiska ord, vara så extreeeeeemt provocerande? Huuuuuur kan detta, lilla käcka användbara ord, bli föremål för sånna livliga diskussioner? Jag frågar mig, HUUUUUUR kan folk i hela fridens namn tycka att "nu har minsann genusfolket gått för långt" för att man föreslår användandet av ett litet ord...

...som är tänkt att ersätta det lite krångligare "hon-eller-han" när man inte vet könet på personen?

Exempel på användningsområden där man kan bruka "hen":

Bebisen i magen sparkar. Hen är pigg idag.
(Förutsatt att man inte vet könet på bebisen) (Kanske lite mer personligt än att referera till barnet endast som "bebisen" eller "den")

Jag ska till doktorn idag och fråga henom om mina konstiga utslag.
(Förutsatt att man inte vet vilken doktor man ska träffa. Vet man att man ska träffa doktor Karlsson och att doktor Karlsson är en dam - säg hon eller henne. Vet man inte, kan man säga hen eller henom)

Vill du inte säga hen eller henom. Låt bli. Ordet är introducerat som ett förslag, huruvida det slår igenom får tiden utvisa. Lite som ordet "snippa". När jag var liten hette min killkompis könsorgan "snopp" medan mitt hette "skjärt", liksom min bakdel. Rätt så opraktiskt. Men så fanns det ju en samling kliniska ord som kunde användas liksom en samling vulgära, men inget ord som var så fantastiskt oladdat som just ordet snopp. Så kom för tio år sedan ungefär det konstruerade ordet snippa som förslag. Det kändes onaturligt att säga först, men nu känns det onaturligt att det för tio år sedan inte fanns ett sådant ord! Om "hen" går samma väg återstår att se.

Men, mina kära vänner som så aktivt kämpar mot "genusfolket" ingen, jag lovar er, INGEN kommer tvinga någon att använda ett pronomen man inte är bekväm med.



Klart slut. Varulvstjut.

Om han hade också hade överätit.

Är precis hemkommen från ett pass Zumba. Det var najs.

Förutom den lilla detaljen att jag strax före träning fick en enorm Omega-3-craving och tryckte i mig ett paket rengbågslax. (OBS jag tillagade den först OBS)

Så efter att ha under 55 minuter, till latinamerikanska rytmer, skakat loss mina inre organ, känner jag att jag har lax lite all over the place som prins Daniel skulle sagt.


Förklaring!

OBS! Nedan inlägg skulle ha publicerats igår! Men så krånglade blogg.se-appen. Nu skulle jag bara in o läsa bloggar, så får jag att meddelande om att mitt blogginlägg har publicerats!

Jag är alltså inte på Mio och undrar vad min karl håller på med. Det var igår. Just nu ligger jag på sofflocket nedan Ongen sover.

BILDBEVIS!


Samt bekymrar mig lite

Är på Mio.

Karln har stått och tittat på möbelrengöring i tio minuter nu. Orsak okänd.

Jag undrar vad som händer.


Idag.

Idag begav oss till ett känt möbelvaruhus där de serverar gratis kaffe.

Vi gick dit för att dricka gratis kaffe.

Sen strosade vi runt och tittade på möbler som vi inte har råd med. På ett av matborden som vi inte har råd med kunde man ta del av följande instruktioner:




Den retardade sista meningen skar sig så mycket i min språkkänsla att jag tvångsmässigt var tvungen att stirra på den en lång stund. Kanske skulle "justera" och "regelbundet" byta plats med varandra.

Det gjorde de inte.

Sedan tog vi del av en diskret hyllning till Storbritannien.



Sedan hittade vi en korg där de slumpade bort bebisar.



Näääääää! April april! Det är ju VÅR bebis!



Ps. Det blev inget besök på ÅVC. Denna helgen heller bör tilläggas. Alltså har vi fortfarande en julgran på balkongen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0