En påskkärrings bekännelser
Glad Påsk!
Dagen är en ihopslagning av flygfärder mot blåkulla och itutandet av enfaldiga lögner i stackars oskylda individer inom räckhåll.
I mitt barndomshem var första april-skämtet normalt att pappa väckte en på morgonen och sa att det var en örn på balkongen. Det visade sig sedan att man var en dum sill som gått på den lätte.
När jag bodde i Frankrike skulle man på första april tejpa fast pappersfiskar på varandra, ungefär som "sparka mig"-lappar, fast snällare.
Min broder lyckades ett år lura både mig, modern och systern. Det var då Nicole Kidman filmade Dogville i Trollywood, och var på Lipp på Avenyn vid ett tillfälle, vilket var i västsvensk press lika upphetsande som när Paris Hilton dejtade ett väst-svenskt bakåtslick i ungefär en kvart. Megastort.
Brodern stod och spanade ut genom vardagsrumsfönstret, vände sig sedan till mig, syrran och modern och sa:
-Stämmer det att Nicole Kidman är i Sverige och filmar nu?
-Jaaa... sa modern och hennes två döttrar i nervös och förväntansfull kör, skvallertidningsläsare och kändisgalna som vi är.
-Isåfall står hon utanför vårt fönster, svarar den lurige brodern.
Vi fullständigt, helt utan tillstymelse till kritisk eftertanke, flög mot fönstret varpå brodern vickade på höfterna och dansade sin larvigaste ret-dans och sjöng:
-April, april...
Kommentarer
Trackback