< Till bloggens startsida

Enligt Traderadjävulen är jag nu ägare till tre nya speglar…

En ung man skall akta sig för de tre F:en. Flicka, Flaska, Fan. Inte fans alltså. Som i fläktar.

 Utan djävulen som lurar i alla hörn.


En ung kvinna fick aldrig något magiskt talesätt uttalat över sig, och blev således utelämnad åt Djävulen och hans skepnader.
 

Det finns en liten monsterdjävul som heter Tradera.

Tradera är en spännande funktion där man kan under svaga sysslolösa minuter spendera låtsaspengar på spännande fuskpälsar eller knasiga ljusstakar. Nöjt konstaterar man att man har högsta budet. Det känns nästan som man bär på en vinstlott.

 

Argt konstaterar man plötsligt att någon annan har högsta budet! Någon annan har lagt mer av sina låtsaspengar än jag! Merde! In fort som fanken! Trissa upp budet!

Så, pust, nu var allt bra. Nu har jag högsta budet igen.

 

Någon dag senare när man öppnar sin hot-mejl, finner man något sannerligen hotande. Ett vinnar-mail? Är jag en vinnare? Jag känner mig mest som en förlorare! För nu vill någon plötsligt ha riktiga pengar av en.

 

Snällt för man över pengar till dennes konto, för man vill ju inte råka ut för dåligt omdöme.

 

Så kommer avierna, man hämtar ut skor, blusar och tavlor på posten. Man lovar sig själv att aldrig mer dansa med Tradera-djävulen igen.

 

Likt en nykter alkoholist blir man dock aldrig fri från beroendet och när som helst kan minsta svaga stund utgöra den hala fläck som gör att man handlöst faller ned i Tradera-träsket igen.

 

Oftast börjar det med att man bara ska titta lite. Jag har kontroll tänker man. Jag vet vad jag gör. Jag kan sluta när jag vill.

 

Frågan är om man kunde det, när man står där, och inser att man vunnit tre separata auktioner på speglar, när man knappt tänkt köpa ens en.


Hur mkt ler inte den lea Djävulen som lurar i varje hörn, när Frikadellen tar svansen mellan benen och överför ojämna summor på 43, 81 och 51 kronor till olika Swedbank-konton?


Hur hånskrattar inte den lockande och pockande Djävulen över sitt verk, när Frikadellen tappert knatar iväg till Ankargatans livs för att hämta ut ännu ett paket?


Denna gången var sista gången. Jag lovar! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0