< Till bloggens startsida

Min frihet i utbyte mot telefoni.

Jag har under de senaste dagarna gjort en storinventering av min privatekonomi för att ta reda på exakt hur mycket pengar jag spenderar på vad och var jag skulle kunna skära ned.

Mycket vuxet.

Denna vuxna attack på min ekonomi har inbegripit saker som ändrat internetabonnemang, ändrad hemförsäkring, uppsagda tidningsprenumenerationer och lite annat smått och gott.

Allt enligt devisen: många bäckar små blir ett böljande vackert hav som jag har råd att semestra vid även nästa år.

En av många läckor i min ekonomi har visat sig vara min ondskefulla mobiltelefon som presenterar vulgärt höga siffror varje månad. Jag har ingen hemtelefon och mobilen har således monopol på alla mina samtalstimmar vilket innebär smärre chocker var gång räkningen bullrar ned i brevinkastet.

Jag plockade därför upp ovan nämnda lur och ringde till min telefonoperatör och frågade hur jag skulle kunna få ned kostnaden på bästa sätt. Den mycket charmerande killen i luren kikade på mitt ringande från sin dataskärm och konstaterade att jag ringer vitt och brett till min egen operatör, andra operatörer och till fasta telefoner. Då jag inte har en hemtelefon rekommenderade han mig att ändra min abonnemangstyp till en med fast summa och fria samtal. På sätt skulle jag spara någon hundralapp och jag skulle veta precis hur mycket pengar jag skulle avkrävas varje månad. Jag tyckte det lät som ett bra förslag och jakade.

Därmed var saken biff.
Och vägen mot undergången utstakad.
Men om detta var jag ännu ovetandes.

Efter ett par dagar började jag så stilla fundera på om det där med abonnemang egentligen var min melodi över huvudtaget. Vore det kanske bättre om jag bara hade kontantkort? På så sätt skulle jag hålla mina samtal nere och jag skulle ha exakt kontroll på mina kostnader. Ju mer jag prövade tankebanorna ju klokare lät det. Jag tog ett beslut, fattade mobilen och kontaktade åter min operatör. Jag skulle säga upp mitt abonnemang.

En trevlig ung dam svarade och tog sig en titt på vad jag hade för avtal med telefonbolaget.

-"Du har en förhöjd avgift på hundra kronor i månaden som avbetalning på din telefon ser jag."

-"Det vet jag," sa jag och tänkte på min telefon som numera spelar harpa på ett moln, men vilken jag fortfarande betalar på. "Jag tänkte att jag kanske kunde få en klumpsumma att betala så är problemet ur världen?"

-"Ja det går... då ska du betala... låt se... 1300 kr där!"

Jag svalde en klump i halsen.

-"Låt gå!" sa jag och tänkte att det är priset man får betala för sin ungdomliga dumhet.

-"Sen har du en bindningstid under tiden då du betalar av din telefon. Nu ser jag att du bytte till fast pris häromdagen. Då blir priset för att betala av abonnemanget... 6487 kr!"

Tydligen sålde jag min själ i samma sekund som jag ändrade mitt abonnemang från 49 kr i abonnemangsavgift med samtalstaxa till 499 utan samtalstaxa, vilket den charmige unge mannen jag inledningsvis talade med underlät att berätta.

-"Finns det en hake?" Hade jag frågat den unge mannen.

-"Nähähähähä" sa den unge mannen.

Well. I beg to differ.

Det fanns en jävla hake skulle jag vilja påstå. 

Kanske den lilla detaljen att abonnemanget var portalen till själva helvetet?


Kommentarer
Carro

sick!

2010-07-20 @ 22:16:18
URL: http://carolineannamarie.blogg.se/
Johanna

Jag har fast pris och är HELNÖJD med att slippa tänka på vem och hur mycket jag ringer. kan sitta i telefonkö en hel dag utan att det kostar en krona.

2010-07-20 @ 22:58:32
URL: http://stockholmgoteborg.blogspot.com
anne

Jojomen! Det gäller att ställa de rätta frågorna!

2010-07-21 @ 19:58:12
URL: http://annnne.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0