< Till bloggens startsida

Mini-Frikadellen gästbloggar

Tjena.

Ja då förstår jag att ni alla är oerhört nyfikna på mig. Morsan påstår att jag håller henne upptagen. Lite för upptagen tíll och med. Hon menar att hennes blogg blir lidande. Jag tycker givetvis att hon överdriver.

Jag tar därför helt sonika Frikadell-bloggen i mina egna små miniFrikadellhänder och kör en resumé av dagen.

Josåatt.
Jag vaknade piggelin och strålande 5.30 i morse. Jag hade haft en god natt sömn. Jag o morsan softade lite mellan 02.00 och 03.00. Hon verkade helcool med det vad jag kan bedömma och jag var helt OK med lite käk. Jag begränsade mitt ätande till en timme för att spara morsan och jag känner mig stolt och generös över detta.¨

Nåväl.

Väl vaken undrade jag lite försynt när morsan tänkte langa fram tuttarna. Morsan slängde kallt och hårt till mig en napp och bad farsan hålla koll på mig. Tydligen ville hon ta någon slags dusch och en kopp kaffe innan farsan försvann till jobbet! Högst onödigt enligt min mening.

Sen kom tuttarna i alla fall. Jag hade på förhand låtit samtliga parter veta hur hungrig jag var, och tur var väll det, annars hade nog aldrig tuttarna kommit och jag hade nog svultit ihjäl.

Efter att noggrant smakat på båda brön två gånger vardera deklarerade jag mig mätt och lät mig passera till sovtillstånd. Morsan kan ha utnyttjat tiden till att käka frulle och klä på sig. Vad vet jag. Jag sov.

Plötsligt väcktes jag ur min skönhetssömn och blev inpackad i en overall! Morsan mumlade ngt om en tid att passa hos BVC, Det tyckte jag var ett dumt förslag och la istället fram idén om att morsan skulle langa fram bröna.

Morsan tog inte förslaget på allvar utan kutade iväg med mig i vagnen. Jag var mycket missnöjd med detta tilltag och lät meddela mig under hela promenaden.

Väl framme på BVC blev jag vägd, mätt och annat krafs. Modern ställde några frågor om hur länge bebisar brukar vilja amma så här ofta. Jag tyckte frågan var obefogad och jag tyckte dessutom att modern kunde snabba på processen lite så att hon kunde komma fram till punkten där tuttarna åker fram.

Det gjorde de lyckligtvis. Jag försåg mig och tyckte sen att en liten tupplur var till fullo på sin plats. Morsan åkte med mig in till stan för att käka lunch med min Käcka Morbror. Jag bjöd på djup och stilla sömn, men gjorde en tyst överenskommelse med mig själv att väl hemma - då skulle morsan minsann få leverera tutte.

Nu har jag käkat tre gånger på ena tutten och två på den andra. I desperata stunder, när modern sprungit på toaletten, har jag käkat på min egen arm för att lugna mig. Jag planerar två eller tre matsessioner till innan jag är nöjd för en stund. Att jag är så mätt att jag överskottskräks in emellan hindrar mig inte.



Jag käkar på min arm.

Kommentarer
Banana

Åh, jag är glad att ni bloggar.

2011-09-27 @ 18:50:52
URL: http://a'
hugan

Full rulle! Fullt upp! Låter som en alldeles lagomt ätglad liten frikadell ;)

2011-09-27 @ 21:32:16
URL: http://hugalarssonsliv.blogspot.com
Myaraq

Herregud. Vilken åpen liten bedårande Minidell! <3

2011-09-28 @ 07:51:31
URL: http://myaraq.blogg.se/
Selma

Tar man sig inte runt så mycket är nog äta ett av de få nöjena man har. Fortsätt och ät du!

2011-09-28 @ 07:56:28
URL: http://frunatmaken.wordpress.com
Smugglosmurf

Grattis till the minifrikadell! Det kan kännas lite tröstlöst ibland med allt ammande, men det ska visst vara fullt normalt (jag frågade själv med gråten i halsen för några månader sedan när mitt pyre endast var ett par veckor gammal). Nu sitter man här med en smakportionsbebis i en antilopstol från Ikea och fattar inte hur tiden kunde gå så fort. Det är inte många månader kvar tills du återigen får sova en hel natt :-)

2011-09-28 @ 09:27:46
URL: http://smugglosmurf.blogg.se/
Carro

ÅÅåå minifrikadellen! Så söt text och bild!

2011-09-28 @ 09:30:47
URL: http://carolineannamarie.blogg.se/
Anna

Välkommen till världen lilla mini-frikadell! =D



Men du får sova nån gång så mamma hinner blogga också ;)

2011-09-28 @ 21:58:39
URL: http://barsine.blogg.se/
Inga M

Ha ha... jag läser Dina två senaste inlägg och skrattar. Du skriver så bra om det första mammalivet och vi är säkert många, gamla och unga, som känner igen oss. Just när det pågår så känns det oändligt men som någon annan sagt så går det över. Och så glömmer man. Tills någon påminner.

Ha det gott!

2011-10-01 @ 10:14:35
URL: http://inga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0