frikadellen

Emilythestrange ställde två frågor:

"varför lovade du det?"
Löftet om att aldrig hålla frågestund skrevs fullkomligt i affekt. Jag hade under en period blivit utsatt för flertalet nedskitningar i kommentarsfältet som riktigt hade tröttat ut mig. Det mest tröttsamma som finns är folk som bara försöker ragga besökare, helt utan finess och i enorma kvantiteter. Förutom ”hej, haft en bra dag? Titta gärna in på min blogg.” eller ”Fin blogg, allt bra med dig?” så finns det kommenterarna som försöker marknadsföra "spännande" events i sina bloggar. Ibland skriver de en liten teaser om vad deras senaste inlägg handlar om för att bygga upp hungersafterna och behovet att frenetiskt klicka sig in. Andra tipsar om tävlingar där man kan vinna en länkning. Några bönar och ber om att man ska rösta på deras egendesignade sko eller bikini. En ytterligare grupp tipsar om frågestund i deras blogg. Det sistnämnda upplevde jag som mest meningslöst av allt. Hela konceptet av alla dessa innehållslösa kommentarer stod mig upp i halsen, vilket inspirerade mig till flera punkter på listan av högtidliga löften.

Nu blev det en frågestund ändå. I listan lovade jag att endast om jag blev lika stor som Egoina skulle jag ha en frågestund. Jag är inte Egoina-stor. Alltså är löftet brutet. Jag ska göra mitt bästa att återfå ert förtroende.

"och en fråga till då: hur kommer det sig att du började blogga?"
Jag började blogga under senhösten 2008. Det hela skedde helt utan fingertoppskänsla och var mest en ganska klumig och fumlig historia. Jag visste ingenting om bloggar, eller vad jag skulle skriva om heller för den delen. Det enda jag visste var att jag tyckte om att skriva och alltid har gjort. På något sätt ville jag kanalisera detta och startade således en blogg. Ganska omgående upptäckte jag att bloggandet var j-ä-t-t-e-j-o-b-b-i-g-t. Herregud! Man skulle ju skriva varje dag! Jag aspirerade dessutom, extremt naivt förvisso, på att skriva inlägg med någon typ av djup! Jag skulle minsann prata feminism och miljöförstöring varvat med tips om kläder och mat. Åh-hå-hå så spännande det skulle vara att läsa vad Frikadellen skrev. Jag tröttnade ganska snabbt på mig själv och hela projektet föll i dvala.


I våras hamnade jag via en bekants blogg på Spiderchicks blogg. Jag blev fast inom loppet av en nanosekund. Jag försummade under en veckas tid såväl pojkvän som andra åtaganden i livet, för att sträckläsa mig igenom hela Spiderchick-bloggen, samt även de fragment av Crazypill-bloggen som jag lyckades googla mig fram till. Hungern på att läsa mer hetsade mig att leta mig fram till liknande bloggar och ganska snabbt konsumerade jag en massiv uppsättning bloggar. Jag kan jag med, började en liten röst i mig ropa. Jag vill jag med, ylade den lilla rösten. Och så väckte jag Frikadellen-bloggen till liv igen. De allra tidigaste inläggen finns här och jag kommer aldrig ta bort dem. Det känns viktigt för mig att allt jag skrivit, även det som jag är mindre nöjd med, finns kvar. Jag har under en tid experimenterat mig fram till en form och stil som passar mig, och det känns öppet och ärligt att arkivet finns kvar för vem som helst att följa med på resan. Första inlägget på omstarten av Frikadellen här.


Myaraq ställde en hel drös frågor:


Vad tänkte du om Grönland innan du träffade mig?
Först och främst tänkte jag på det balla att Grönland heter just Grönland. Har läst att det var en spännande dansk Vikingafarbror som ville att andra Vikingafarbröder och tanter med små Vikingabarn, Vikingakor, Vikingahundar (osv) skulle ta sitt pick och pack och paddla iväg mot den käcka kolonin där uppe i norr som just blivit grundad. För att riktigt belysa platsens förträfflighet marknadsförde Vikingafarbrorn det nya landet genom att kalla det för just Grönland.
-Åh grönt är skönt, tänkte de andra danska Vikingarna och så gav de sig iväg. Till en plats som inte alls var grön. (soooooo funny!)

Det var det första jag tänkte på vad gäller Grönland innan jag träffade dig. Nu kan jag så mycket om Grönland att de snart kommer att kalla in mig i TV-sofforna när de behöver en expertkommentar på något ämne som rör Grönland. (jag kan exempelvis förtälja historien ovan)

Ska vi fika snart igen?
Jag fetgillar att du passar på att använda detta medie för att föreslå en ny dejt, trots att du har min mejl, min facebook, min msn, mitt telnr.

KLART vi ska fika igen.

Vad är det mest troliga att du utbrister när du har slagit i tån och det gör förgjordat ont?
Troligtvis en radda mindre kreativa ord som anspelar på könsdelar och onda makter.

Brukar du bädda sängen?
Faktiskt.

Guld/silver?
Tala är silver, tiga är guld. Jag är en riktigt sladdertacka, så med andra ord är det så KLART silver som gäller.

Kan du sticka en tubhalsduk?
Det kan jag säkert. Ska bara ta reda på vad en tubhalsduk är.

Kan du gå i högklackat utan att se ut som du har bajsat ner dig?
Faktiskt. Jag var pytteliten fram tills jag typ fyllde sexton. Därför kompenserade jag det hela med lite extra hjälp i BH:n, några kilon smink samt ett par skyhöga platåisar. Minns nu kära läsare, att jag var tonåring när buffaloskorna var som allra hippast. Jag tränade därför tidigt in förmågan att balansera i onaturliga skor och skulle nog vilja klassa mig själv som en klackströvare av förstaklassig kvalitet.



Buffaloskor var heta 1998 när Frikadellen var 14 år. Bildkälla.

Vad är du mest rädd för?
Jag är mest rädd för att något ska hända någon jag älskar. Det är min största skräck i livet. Jag blir ALLTID orolig om någon inte svarar i telefon när jag ringer.

Senaste skivan du köpte?
Senaste skivan jag köpte var för tre år sedan. Det var TTC (en fransk hiphopgrupp). Och jag beställde den över nätet. 90-tal meets 2000-tal.

Mia ställde oxå en hög frågor:

Ska vi fika?
Klart vi ska fika!

Och så undrar jag hur du tänker kring politik. Vad röstar du på? Hur ser du på rösträtt?
Nu blev det allvar jädrar-i-mig. Jag har en förhållandevis klar uppfattning om hur jag ska rösta. Det var inte självklart från början och jag har bytt parti vid varje val. Och detta val jag har gjort har varit i kompromiss med andra hjärtfrågor där jag helt enkelt har fått bestämma mig för vilka frågor jag ser som mest bestydelsefulla.

Det finns både självklara och icke-självklara svar på hur man ser på rösträtt. Den skall finnas där. Detta är självklart. Den fungerar som en garant för att medborgare i ett land ska kunna ge sitt godkännande för en politik eller välja bort en politik som man är missnöjd med (förutsatt att valet sker utan hot om repressalier för den som röstar "fel", att rösterna räknas av en oberoende valmyndighet och att valresultatet respekteras). Däremot tycker jag att det är synd om man som medborgare i ett land begränsar sitt deltagande till att bara vara utnyttjande av rösträtten. Fyra långa år passerar mellan varje val och under denna tid hinner massa hända. Man behöver inte gå med i något politiskt parti, man kan engagera sig på annat vis. Demonstrera, skriv insändare, bli aktiv i en lokal fråga. Varför inte något så enkelt som föräldrarföreningen? Tänk på miljön, inte bara när du röstar utan även när du konsumerar, i ditt val av bil, eller i valet mellan bil och buss.

Nu var det lite allvar för en stund, så här i valtider. Förtrösta icke meine läsare. Snart ska jag bli larvig igen.

En anonym frågeställare (starka indicier pekar i Fröken Taks riktning) ställde följande fråga:

Har du sedan du varit liten fantiserat hur ditt bröllop ska se ut? Tror du att du kommer att bli en bridezilla som ringer upp gästerna kvällen innan och talar om för dem vilka håruppsättningar de ska ha för att du vill att allt ska bli perfekt?

Svaret är nej. När jag var liten hävdade jag bestämt att jag inte ville gifta mig. Det är först på äldre dagar som vänster ringfinger har börjat klia. Jag har en tanke om att ha ett bohembröllop någon gång. Min klänning ska vara fyndad i någon Second Hand-butik. Festen ska vara utomhus. Det ska vara knytis och alla ska ha med sig picknickkorgar. På kvällen sätter vi upp ett partytält med musikanläggning och där ska alla dansa sommarnatten igenom.

Eller så förvandlas jag till en Bridezilla under planeringens gång och ändrar om Second Hand-klänningen till specialdesignad 30 000-kronorsklänning, tältet blir en Herrgård och knytisen blir en högtravande femrättersmiddag. Den som lever får se.
 
Fröken Tak frågade definitivt:
Om du går tillbaka 10 år i tiden, hur föreställde du dig att ditt liv skulle se ut i dag? Vad är skillnaderna till hur det faktiskt blev?

För tio år sedan var jag sexton år. För exakt tio år sedan började jag på Svenska Balettskolan i Stockholm. Jag lämnade mina stackars oroliga föräldrar i Göteborg och bestämde mig för att jag skulle bli prima ballerina. Jag var tämligen övertygad att jag skulle bli, om inte dansare, så någonting arty. Jag hade funderingar kring att kanske försöka mig på teater om dansen inte bar sig. Att jag skulle stå på en scen var jag defenitivt övertygad om. Att det inte blev så är jag idag nöjd med. Jag lade ned projektet efter hand, då jag nådde självinsikt och förstod att jag inte var av rätt material för att satsa så helhjärtat på en endaste dröm. Jag ville ju så mycket annat också. Jag ville resa, jag ville plugga, jag ville lära mig språk och massa annat som jag hade varit tvungen att välja bort om jag hade fortsatt med dansen. Idag har jag gjort precis allt det där som jag som sextonåring trodde att jag skulle behöva välja bort för att bli dansare.

Linda ursäktar sig när hon frågar:
Okej, det här är en jätteviktig fråga (mest för att jag är jättenyfiken på såna lite halvdumma saker), men vilken är din favoritlåt just nu?

Just nu är min favoritlåt River Deep, Mountain High med Tina Turner. Jag är inne i en oldies-period. Bli inte oroade för mig, jag är på bättringsvägen. Förra veckan lyssnade jag på Jacques Brël, Roy Orbinson och Paul Anka hela dagarna. Jag blir med andra ord bara hippare och hippare.


Ja det var allt meine vänner. Har ni orkat med att läsa hela vägen ned hit är jag både imponerad och rörd!

Tack för att ni läser!